Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 257. Vad kan dock min själ förnöja - Umgänge med Gud i bönen - 258. Att bedja Gud han själv oss bjöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När vi luta till vår grav
Och vår ande avsked tar
Från den boning han nu har,
Han till himlens hyddor länder,
Hamnande i Herrens händer.
9.
Säll är den som det betänker
Och i Gudi har sin fröjd:
Han är trygg mot världens ränker
Och bland lyckans skiften nöjd.
När han, skild från tidens kval,
Vandrar genom dödens dal,
Gud allt till hans bästa vänder,
Tar hans själ i sina händer.
10.
Säll är den som sina händer
I Guds händer sluter in:
Vart hans värld och lycka vänder,
Har han dock ett roligt sinn’,
Han är nöjd i sorg och nöd,
Han har tröst i liv och död,
Allting till hans bästa länder:
Han är alltid i Guds händer.
11.
Sist, min Gud, jag dig nu beder:
Tag min hand uti din hand,
Så att du mig alltid leder,
Förer till ditt fröjdeland,
Varest ändas allt besvär;
Och när loppet slutat är
Och jag dig min ande sänder,
Tag då den i dina händer.
G. Ollon (1646—1704).
Umgänge med Gud i bönen.
258.
Att bedja Gud han själv oss bjöd;
Det fordrar ock vår egen nöd,
Den som med troget hjärta ber,
Blir hörd av Gud, som hjärtat ser.
Kan någon sällhet likna den
Att gå till Gud som till en vän?
2.
Giv akt uppå ditt levnadslopp:
Vad har du väl till själ och kropp
Utav dig själv? Allt är ett lån:
Allt givs, allt kommer ovanfrån,
Mer än du själv dig önska vet
Och först och sist din salighet.
3.
Bed trägen, bed i Jesu namn!
Då öppnar Gud en fadersfamn
Och giver dig sin Andes nåd
Till ljus och hjälp i råd och dåd,
Till hopp och tröst i sorgens tid,
Till kraft och mod i andlig strid.
4.
Bed ödmjuk, bed förtröstansfull,
Att Gud för dina synders skull
Ej vägrar bönen men beskär
Vad honom täckt, dig nyttigt är.
Ack, bed med ånger och med tro,
Så får du i ditt hjärta ro!
5.
Med andakt fall för Herren ned,
Men för dig själv ej endast bed!
Försonlig, broderlig och öm,
Uti din bön ej nästan glöm:
Hans nöd, ack, som din egen känn,
Han vare ovän eller vän!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
