- Project Runeberg -  Den svenska psalmboken / Herzogs-Melins 1932 /
188

(1932-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 258. Att bedja Gud han själv oss bjöd - 259. Skapare, att nalkas dig - 260. O Gud, all Sannings källa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

6.

Vad tröst för oss, o store Gud,
Att nalkas dig med bönens ljud!
Ack, mana själv därtill vår själ
Och låt vår bön dig täckas väl.
Gud, låt vår bön av hjärtat gå
Och ej i blotta ord bestå!

Svensk förf. (1700-talet).
J. O.Wallin (1779—1839).

259.

Skapare, att nalkas dig
Genom bönen du mig lärde;
Ingen lära kan för mig
Äga mera tröst och värde.
Stoftet ur sin vanmakt fann
Väg till världars upphovsman.

2.

Vad mig brister i min lott.
Får jag av din nåd begära:
Jordiskt liksom andligt gott
Har du lovat mig beskära,
När för dig jag faller ner
Och i Jesu namn dig ber.

3.

Ljuv är denna tillförsikt,
Stort det löfte du mig givit;
Dock du har en helig plikt
Mig tillika föreskrivit:
Att jag annat ej begär,
Än du ser mig nyttigt är.

4.

O min Gud, vem bättre vet,
Vad mitt sanna väl bereder,
Än, du själv, vars allvishet
Varje mänskas vägar leder
Och från vaggan till dess grav
Henne prov av huldhet gav?

5. Må, evad mig är berett,
Bönen mig med dig förena;
Både uti ljuvt och lett
Uppehåll mig vid det ena,
Att jag fruktan för dig bär
Och som Fader har dig kär.

G. G. Adlerbeth (1751—1818).

260.

O Gud, a11 Sannings källa,
Jag tror ditt löftes ord.
Vad du har sagt, skall gälla
I himmel och på jord:
»Åkalla mig i nöden,
Så får du hjälp av mig!»
Ja, Herre, intill döden
Vill jag åkalla dig.

2.

Vad lindring i min smärta
Att trösta på din nåd
Och anförtro mitt hjärta
Åt dina visa råd!
När du mig bedja lärde
I Jesu Kristi namn,
Du åt mitt hopp beskärde
En fristad i din famn.

3.

Och vad mitt hjärta beder,
Det vet jag att du hör;
Och vad mitt väl bereder,
Det vet jag att du gör.
I nödens högsta smärta
Din hjälp mig närmast är:
Jag vet, att på ditt hjärta
Du mina sorger bär.

4.

Jag skall ej övergiva
Den enda tröst, jag har:
Jag skall ej tröttad bliva
Att sucka till en Far.
Förtvivlan vike fjärran!


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:51:50 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psalmbok/1932/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free