Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 272. Nu tacken Gud, allt folk - 2. Förhållandet till oss själva och nästan. Ödmjukhet, saktmod, stilla leverne - 273. Anamma from de dyra nådeorden - 274. Allt mänskosläktet av ett blod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oss i allo lande,
Du som av evighet treenig Gud förvisst
Har varit, är och blir, högtlovad först och sist!
M. Rinckart (1586-1649).
J. Svedberg (1658-1735).
2. Förhållandet till oss själva och nästan.
Ödmjukhet, saktmod, stilla leverne.
273.
Anamma from de dyra nådeorden
Och ödmjuk sitt vid Herren Jesu fötter!
Ty ödmjukhet, hon är den goda jorden,
Där ordets säd välsignas och slår rötter.
2.
Hon liknas må vid dalen vatturika,
Dit frukt och fröjd på milda skurar flöda,
Då högmod är med kala berget lika,
Som saknar must och giver ingen gröda.
3.
Hon är den grund så djupa och så trygga,
På den i oss Guds Andes tempel stödes.
Då allt vad vi på egenkärlek bygga
Ett Babel är, som prunkar och förödes.
4.
Ty vill jag ej för fåfäng ära slava
Men akta from på Herrens helga lagar:
Han bor när dem, som ödmjuk ande hava,
Och deras bön den Evige behagar.
5.
Att bliva fri de brister vid mig låda,
Med daglig flit jag göra vill mitt bästa
Och så med hopp till Gud i höjden skåda,
Med kärlek till min arma, svaga nästa.
6.
Om av Guds nåd jag bättre lottad blivit,
O, skulle jag däröver mig förhäva?
Ack nej, av den som Herren mera givit,
Jag vet, att han skall även mera kräva.
7.
Jag vet, min Gud, att jag är alltför ringa
Till all den nåd, du velat mig bevisa.
Min mun dig ej ett värdigt lov kan bringa:
O, måtte dig min vandel bättre prisa!
8.
Lär mig förstå, att jag är stoft och aska,
Och trogen bli jämväl uti det lilla.
Då skall mig ej ditt budskap överraska:
På stilla dag skall natten komma stilla.
J. O. Wallin (1779-1839).
274.
Allt mänskosläktet av ett blod
Den store Guden danat,
Och allas väg han, vis och god,
Till samma mål har banat,
På det som barn av samme Far
Och bröder med varandra
Vi skulle våra prövningsdar
I endräkt genomvandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
