Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 289. Mitt vittne vare Gud: Jag vill - Måttlighet och nykterhet - 290. Du, som låter mig erfara - 291. Hur mild och nådig är vår Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
289.
Mitt vittne vare Gud: Jag vill
Till honom hämnden ställa.
Förlåta hörer mänskor till
Och Gud att vedergälla.
Ack, huru skall jag själv bestå,
Om han med mig till doms vill gå?
2.
Dock glömmer han sin stränga rätt,
En Fader han förbliver
Mot den som på en broders sätt
Sin nästas skuld tillgiver.
Säll den som lyder fridens bud,
Ty han skall heta barn av Gud.
3.
Med kristligt saktmod, o min själ,
Ditt barnaskap besanna!
Åt dem som hata dig, gör väl;
Välsigna dem, dig banna;
Försonlig var och kärleksrik,
O, var den högste Fadern lik!
4.
Ännu han till sin nådastol
Ej någon vägrar kalla,
Ty nådens liksom dagens sol
Går upp ännu för alla;
Ännu ock flödar Jesu blod
Likt Herrens regn till ond och god.
5.
Men synda vi på Herrens nåd,
Vår dom vi själva vålla;
Ty låt oss dämpa hämndens råd
Och vreden återhålla.
Att över den ej solen må
Kanske för alltid nedergå.
6.
Kom, broder, räck mig här din hand
Till vänskap och försoning!
När mänskor knyta fridens band,
Blir fröjd i änglars boning.
Som vi varann förlåta här,
Så varder oss förlåtet där.
7.
O Herre, du vår Fader är,
Och dina barn vi äre.
Ack, lär oss hava friden kär,
Så varda vi dig käre.
Välsigna oss i all vår tid
Och låt oss mötas i din frid.
J. O. Wallin (1779—1839).
Måttlighet och nykterhet.
290.
Du, som låter mig erfara
Av din nåd så rika prov,
Fader, lär mitt hjärta vara
Lyckligt under få behov.
Låt din godhet ömt bevaras
I ett nöjt och helgat bröst
Och min tacksamhet förklaras
Genom nästans hjälp och tröst.
2.
Straff du i naturens lagar
Stadgat för begärens slav;
Hälsans fröjd och muntra dagar
Du åt måttligheten gav.
Värdes, Gud, mitt hjärta rena,
Lär mig se mitt sanna väl
I det goda, som allena
Evigt fröjda kan min själ.
S. Ödmann (1750—1829).
291.
Hur mild och nådig är vår Gud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
