Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 292. Gud säger, att den salig är - 293. Salig den, vars hjärta lågar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4.
Fördenskull, ho vill tänka på
Att fredat samvet’ bära,
Sitt hjärta han behålla må
I helgelse och ära;
Sin kropp så grant han vårda bör,
Att han ej Kristi lemmar gör
Till snöda syndalemmar.
5.
En tuktigs kropp och hjärta är
Den Helge Andes tempel.
Ostraffligt bliver hans begär,
Hans tal och hans exempel.
När han betänker Kristi nöd,
Hans törnekrona, kors och död,
De onda lustar vika.
6.
Rent hjärta skapa, Gud, i mig,
Giv mig en ny viss anda
Och gör mig bistånd nådelig’,
Evad mig läggs till handa.
Du är, o Gud, min helgelse;
Hjälp mig uti all frestelse:
Min hjälp du lovat vara.
7.
Förlåt, o Gud och Fader god,
Mig alla mina brister.
Förstör, o Jesu, med ditt blod
All satans makt och lister.
O Helge Ande, var mig när
Och helga städs min själs begär
Gud över allt att älska.
Tysk förf. (1600-talet)
H. Spegel (1645—1714).
293.
Salig den, vars hjärta lågar
Blott av renade begär,
Den sitt öga lyfta vågar
Till en Gud, som helig är.
Då på dygdens väg han träder,
Herren honom styrka ger;
I sin renhet han sig gläder
Åt den blick, som allting ser.
2.
Han med blygsel och med smärta
Aldrig höljer sina spår.
I sitt bröst han bär ett hjärta,
Som sig intet förebrår.
Han i mörkret och i dagen
Intet ångerns ämne ser,
Ingen oskuld, som, bedragen,
Hämndens domar kallar ner.
3.
Du som dygdens lagar bryter,
Lär att tygla ditt begär!
Kväv den gnista, som sig byter
I en låga, som förtär!
Den som ej i ungdomsåren
Fruktar vådan av ett fall.
Lik en blomma, bräckt i våren,
Uti förtid vissna skall.
4.
Känn din plats uti naturen,
Känn det värde Gud dig gav!
Djupt förnedrad under djuren
Är begärelsernas slav.
Gud ditt hjärta att förvara
Gett förnuft och ordet sänt:
Säg, vad vill du honom svara,
Som ett dubbelt ljus dig tänt?
S. Ödmann (1760—1829).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
