Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 296. O kärleksrike Gud, din godhet är en borgen - Tungans rätta bruk - 297. Du som åt människan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Var dag sin plåga har;
men för ett dygdigt bröst,
En Gudi helgad själ,
har ock var dag sin tröst.
4.
Förnuftet lag och gräns
åt mina nöjen give,
Gudsfruktan helge dem,
och samvetsfrid dem live!
Då skall ett oskuldsfullt,
ett måttligt tidsfördriv
Förnya håg och kraft till
verksamt dygdeliv.
5.
Min nästa vid min fröjd
ej glömd och hjälplös kyide,
Den dag, då jag är säll,
till honom sällhet spride!
Att vara glad och god
är ditt och hjärtats bud:
O, lär mig det förstå,
du kärleksrike Gud!
J. O. Wallin (1779—1839) efter
A. H. Niemeyer (1754—1828).
Tungans rätta bruk.
297.
Du som åt människan
Den ädla förmån skänker,
Att tungan yttra kan
Vad själen vill och tänker!
Med ansvar, fullt av vikt,
Du lämnar i mitt val
Att tillse, när min plikt
Är tystnad eller tal.
2.
Må aldrig denna röst
Sig blanda med de fräckas,
Av vilka jordens tröst
Och himlens budord gäckas!
En oblyg ordalek
Mitt skämt besmitte ej,
Ej svordom eller svek
Mitt öppna ja och nej!
3.
Jag väja må det ord,
Som villar eller sticker,
Och fly som själamord
Allt baktal och allt smicker!
Jag sanning tala vill
Och anse för ett rån
Såväl att lägga till
Som taga därifrån.
4.
Jag söke ingen del
Uti den usla ära
Att träffa nästans fel
Och dem i dagen bära!
Den illsint gripes an
Jag kristligt hägna vill,
Och där jag det ej kan,
Jag tige hellre still!
5.
Min tunga aldrig skall
En hemlighet förråda:
Hon hellre stum och kall
Må fast vid gommen låda.
Vad vännen trygg förtror
Åt ömhetens förvar,
Må han som trätobror
Ännu där finna kvar.
6.
Men lossne tungans band
Att tolka vad jag känner
För konung, fosterland,
Välgörare och vänner.
Jag spare ej mitt tal,
Där jag med Jesu nåd
Kan lindra uslas kval
Och hindra ondas råd.
7.
Vad rätt, vad ärligt är,
Vad kyskt, vad ljuvligt lyder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
