- Project Runeberg -  Den svenska psalmboken / Herzogs-Melins 1932 /
211

(1932-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 297. Du som åt människan - Den angelägnaste omsorgen - 298. Oss kristna bör tro och besinna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vad dygdens stämpel bär,
Vad ung och gammal pryder,
Sig gjute med min röst
Liksom en morgondagg
Och vittne om ett bröst
Förutan flärd och agg!

8.
Men först och sist, min Gud,
Jag vill med tacksam tunga
Förkunna dina bud,
Din nåd och sanning sjunga
Och gå i fröjd och kval
Till dig med bönens ljud:
Låt mina läppars tal
Behaga dig, min Gud!

J. O. Wallin (1779—1839).

Den angelägnaste omsorgen.

298.

Oss kristna bör tro och besinna
Vad Kristus så nådigt har lärt,
Då han oss här ville påminna,
Hur litet allt världsligt är värt;
Ty den kan ej himmelen söka,
Som blott vill det jordiska öka
Och blott har det timliga kärt.

2.
Att tjäna två herrar tillika,
Så skilda som Mamon och Gud,
Det kan ingen utan att svika
Och vanvårda enderas bud.
O människa, välj till ditt bästa,
Vid vilken du tänker dig fästa,
Och honom ditt hjärta tillbjud!

3.
Misströstande sörj ej för livet!
Nog får du ditt dagliga bröd.
Det är dig av Skaparen givet:
Han ser ditt behov och din nöd.
Han kan sina tjänare pröva,
Men aldrig skall han dem beröva
Sitt bistånd, sitt huldrika stöd.

4.
Dig hela naturen må lära
För misstron att blygas med skäl:
Ej fåglarna så eller skära,
Men Herren försörjer dem väl.
Du mera än dessa ju skattas?
O, skulle han låta dig fattas
Din nödtorft, bekymrade själ!

5.
Se, liljorna kunna ej spinna,
Dock livar dem himmelens fläkt:
Vad färger och fägring vi finna
I all deras talrika släkt!
Själv Salomo, lycklig och mäktig,
Bar icke en klädnad så präktig
Som deras förtjusande dräkt.

6.
Om Gud nu så gräset bekläder,
Som blomstrar på marken så kort,
I dag med sin vällukt oss gläder,
I morgon är vissnat och torrt:
Hur kunna dig världssorger smärta?
Ack, skulle, o klentrogna hjärta,
Den Allgode glömma dig bort?

7.
Dig trogen i plikterna skicka;
Spörj ej efter hedningars sed:
Vad skola vi äta och dricka,



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:39:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/psalmbok/1932/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free