Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 308. Kristen, var för Herrens skull - 2. Domare och rättssökande - 309. O store Allmakts-Gud, som allting ser och dömer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
308.
Kristen, var för Herrens skull
Mänsklig ordning undergiven!
Fullgör glad och kärleksfull
Denna lag, i ordet skriven:
»Frukta Gud», är Kristi lära,
»Och därnäst din konung ära!»
2.
Till ett folks lycksalighet,
Dygdens värn och lagens vårdnad
Är all världslig överhet
Utav Herren Gud förordnad
Och med hämndens svärd beväpnad
Till de ondas straff och häpnad.
3.
Lev rättrådig, from och nöjd,
Giv din skatt och bär din börda!
Då skall du med frid och fröjd
Dina mödors frukter skörda
Och, varthän din väg ock leder,
Finna utkomst, hägn och heder.
4.
När du, fäst i pliktens band,
Trygg vid lagar, som dig skydda,
Njuter frihet i ditt land,
Säkerhet uti din hydda,
Gläds att lyda, ej att klandra,
Och din väg i stillhet vandra!
5.
Fyll ditt kall med tillförsikt,
Var din ed i döden trogen!
Om du faller för din plikt,
Är du ren för himlen mogen,
Och din grav skall barnen lära
Frukta Gud och konung ära.
6.
Gud, som furstars hjärtan kan
Såsom vattubäckar leda,
Giv vår konung nåd, att han
Dina vägar må bereda!
Låt oss alla med varandra
I ditt ljus till målet vandra.
J. O. Wallin (1779—1839).
2. Domare och rättssökande.
309.
O store Allmakts-Gud, som allting ser och dömer,
Giv mig din nåd, att jag min ämbetsplikt ej glömmer,
Som är att skaffa rätt och icke sköta om
Ens ogunst eller gunst men blott en rättvis dom.
2.
Giv nåd, att omsorgsfull för mänskors väl jag vakar,
Att lugn och samvetsgrann jag varje mål rannsakar,
Att jag en utredd sak ej svikligt drager ut,
Ej heller är för bråd i mörka sakers slut;
3.
Att jag en ringa ej försmår, en mäktig ärar,
Men hörer både den som svarar och som kärar,
Han vare fattig, rik, vän, ovän, upphöjd, låg;
Så lär mig döma så, som jag här ingen såg.
4.
Ty jag i sanning vet, att Gud ej fjärran vistas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
