- Project Runeberg -  Den svenska psalmboken / Herzogs-Melins 1932 /
231

(1932-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 337. Nu blott för världen två - För äkta makar - 338. Du, Herre, gott ej fann - 339. Dav. 128. Säll är den man, som fruktar Gud

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

De hulda makar gå
Att sina öden blanda
Och dela ljuvt och lett
Alltefter ditt behag,
O du som vis berett
Så klar som mulen dag!

2.
Välsigna det förbund
De vid din kärlek trygga;
Låt dem sitt hopp var stund
På dig allena bygga;
Och sist, när jordens band
Av döden lösas opp,
I fridens sälla land
Fullborda deras hopp.

A. A. Afzelius (1785—1871).

För äkta makar.

338.

Du, Herre, gott ej fann,
Att mänskan blev allena:
Du velat därför man
Och kvinna huld förena,
Att de med trogna bröst
Må vara till sin död
Varandras hjälp och tröst,
Förnöjelse och stöd.

2.
Som du, o Jesu, ett
Med din församling blivit,
Åt henne frid berett,
För henne dig utgivit,
En make främje så
Av kärlek makans väl.
Och blive av de två
Ett hjärta och en själ!

3.
Ty kärleken är mild,
Han tål och han förlåter,
Från agg och misstro skild,
Och vänder icke åter;
Han ökar livets fröjd
Och minskar dess besvär,
Han över smärtan höjd
Och stark som döden är.

4.
Men, Herre, utom dig
Vi alla äro svaga;
Vi hava var för sig
Att våra fel beklaga:
Se oss i mildhet an.
För oss är bästa råd
Att undse med varann
Och hoppas på din nåd.

5.
När i gudfruktighet
Vår stilla väg vi vandra
Med kärlek, fridsamhet
Och trohet mot varandra,
Så bliver kärlekens Och
fridens Gud oss när
Och oss till livets gräns
Allt gott av nåd beskär.

6.
Jag kan mitt hjärtas vän
Ej själv åt mig bevara:
O Gud, bevara den
För dold och öppen fara.
Ack, låt oss sammanbo
Att lova än ditt namn
Och följas åt i ro
En gång till fridens hamn.

7.
Men är det ditt behag
Att vännen från mig skilja,
Hav med min sorg fördrag
Och böj mig till din vilja,
Att jag, när livets lopp
För mig ock når sitt slut,
Får gå med saligt hopp,
Dit vännen gått förut.

J. O. Wallin (1779—1839).

339.
Dav. 128.

Säll är den man, som fruktar Gud
Och gärna vandrar i hans bud.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:51:50 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psalmbok/1932/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free