Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 340. O Gud, du skänkt mig barn - 341. Du som var den minstes vän - För barn - 342. O Gud, som ej de spädas röst föraktar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
O Gud, se här är jag
med barnen du mig gav!
G. G. Adlerbeth (1751—1818).
341.
Du som var den minstes vän
Och lät barnen till dig träda,
Jesu, du välsignar än
De oskyldiga och späda.
Du en faders omsorg leder
Och en moders fröjd bereder.
2.
Gode Herde, i din hjord
Du de svaga lamm ej glömmer:
Livets bad och nådens bord
Du så huldrik åt dem gömmer.
I din famn du vill de kära
Till din Faders boning bära.
3.
Jesu, i din vård vi ge
Våra barn, vårt glädjeämne.
Gud, din gåva äro de:
Dig vi dem tillbaka lämne.
Re’n i dopet till dig tagna,
Låt dem ej från dig bli dragna.
4.
Låt oss vandra med dem så,
Att vi himlen med dem ärva;
Ej med ont dem föregå,
Ej en menlös själ fördärva,
Att de änglar, dem ledsaga,
Ej hos dig må oss anklaga.
5.
Ingen, så ditt ord oss lär,
Ingen kommer i ditt rike,
Som ej barnsligt hjärta bär
Mot sin Gud och mot sin like.
Giv, att dig som barn vi alla
Älska, lyda och åkalla.
F. M. Franzén (1772—1847).
För barn.
O Gud, som ej de spädas röst föraktar,
Hjälp ock, att jag med barnslig lit betraktar,
Att du min Gud och Fader vara vill.
Hör nu min bön, den jag dig ställer till.
2.
Du kallat mig av nåd till detta livet;
Min kropp, min själ och allt av dig är givet,
Ja, ännu det som mycket mera är:
I dopet du mig tvagit ren och skär.
3.
Giv, att jag städs min vandring så anställer,
Att ungdomsfel och pdygd mig ej fäller.
Jag icke själv min in- och utgång vet,
Ty led mig du uti all menlöshet.
4.
Vad nyttigt är, giv, Gud, jag det må lära,
Beflita mig därhos om dygd och ära,
Min ungdomstid ej nöta fåfängt bort.
Det läras bör är drygt men tiden kort.
5.
Föräldrar är jag skyldig barnslig lydnad
Och heder: det skall lända mig till prydnad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
