- Project Runeberg -  Den svenska psalmboken / Herzogs-Melins 1932 /
243

(1932-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 354. Du som, förrän min mun dig nämna kunnat - 355. Hur rörs, o Gud, mitt unga sinne!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

denna stund mig skådar
Och med din kraft den rörda själ benådar,
Som här åt dig sitt varma offer bär
Och evig tro åt dig och dygden svär.

7.
Jag vet, att du den svage ej förskjuter.
Som känslans tår vid nådens altar gjuter
Och söker där i enfald, som du bjöd,
Mot kvalen tröst, möt frestelserna stöd.

8.
Där, gode Gud, där vill jag råd begära
Mot villans makt, mot världens onda lära,
Där hämta kraft till seger och till frid
I sorgens prov och i begärens strid.

9.
Du hör den suck, som utan skrymtan stiger
Ifrån det bröst, jag till ditt tempel viger:
Tag, milde Far, tag i din famn emot
Det trogna barn, som faller till din fot.

10.
Låt ingen flärd ur detta hjärta rycka
Den oskuldsfrid, som gjort min barndoms lycka,
Den tro, som jag i menlöshet bekänt.
Den sälla tron på dig och den du sänt.

11.
Låt Jesu ord och hans försonings minne
Djupt fästa sig i detta unga sinne,
Ack, blive de i varje livets stund
Min tankes ljus och min förhoppnings grund.

12.
Då skall jag trygg gå fram bland nya öden
Och under allt, i glädjen som i nöden,
Dig höra till, dig älska över allt
Och göra glad vad du mig anbefallt;

13.
Till dess jag, följd av kärleken och hoppet,
Får sluta nöjd det förelagda loppet
Och dig förtro, som vill mig evigt väl,
Min prövade, men oförförda själ.

J. O. Wallin (1779—1839).

355.

Hur rörs, o Gud, mitt unga sinne!
Vad viktig stund i livets lopp!
Din nåd är ämnet för mitt minne,
Din nåd är grunden för mitt hopp.
Tag mot mitt lov, min andakt stärk
Och helga, Herre, själv ditt verk.

2. Förrän jag själv mig känna lärde,
Jag genom dopet blev ditt barn;
Du tidigt mig ditt ord beskärde
Att varna mig för syndens garn.
Beskyddad i din hulda famn
Jag undervistes om ditt namn.

3.
Men ack, än mer: mig usla, svaga,
Mig, maskars like, född av jord,
I dag vill himlens Herre taga
Till gäst vid sitt, vid nådens bord:
Sig Skaparn sJälv förena vill
Med stoftet och mig höra till.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:51:50 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psalmbok/1932/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free