- Project Runeberg -  Den svenska psalmboken / Herzogs-Melins 1932 /
256

(1932-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 374.Ack, Herre, dig förbarma - 375. O Herre Gud, vad har jag gjort?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Du leder mina öden
Allsmäktig, vis och mild.

J. O. Wallin (1779—1839).

375.

O Herre Gud, vad har jag gjort?
Nu först jag varse blivit,
Hur jag ej levat som sig bort
Och du mig föreskrivit.
Så djupt mig lasten hade sövt,
Att detta medel du behövt
Att mig till sansning väcka.

2.
Ja, ofta mig din nåd du bjöd,
Men jag har den föraktat,
Din kallelse till mig ock ljöd,
Men jag därpå ej aktat.
Jag följt mitt arga hjärtas råd
Och i min blindhets överdåd
Min egen ofärd vållat.

3.
I synder mitt förlänta pund
Jag tidigt nedergrävde;
Med nya synder stund från stund
Jag samvetsropen kvävde.
Från brott till brott mig yran drev,
Från djup till djup jag föll — och blev
För straffet äntligt mogen.

4.
Men intet straff, o Gud, förslår
Att mig med dig försona,
Och ingen mänsklig nåd förmår
Mig för din vrede skona,
Min dom jag i mitt hjärta bär.
Jag mask och icke mänska är.
Ack, att jag ofödd vore!

5.
Förtvivlans skuggor omge mig,
Mig kvalen överhopa.
Ur djupets nöd, o Gud, till dig
Jag måste klagligt ropa:
Ack, är dock tid för nåd och hopp.
Så länge än din sol går opp
För onda och för goda?

6.
Ack, är dock tid?
Du vet det, Gud,
Du vet, om du förskjutit
En usling, som mot dina bud
Så fräckt, så länge brutit.
O Gud, jag har blott gråt och bön,
Och evig död är syndens lön,
Om du ej dig förbarmar.

7.
O, hav dock, hav dock tålamod,
För Jesu skull mig skona!
En droppe av hans dyra blod
Kan all min skuld försona.
En stråle av hans nådes ljus
Kan av det mörka fångahus
Ett himlens förhus göra.

8.
Ja, du har ej förskjutit mig:
Den hand, du fåfängt räckte
Till ledning på min levnadsstig,
Mig hann i detta häkte.
Jag kysser denna hulda hand,
Som lade på mig fångens band
Men löste syndarns boja.

9.
Om plötsligt i mitt yra lopp
All världens väg jag farit,
Jag hade, ack, förutan hopp
Förtappad evigt varit.
Men du ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:51:50 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psalmbok/1932/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free