Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 381. Förtälja vill jag, Gud, din nåd - Tacksägelse för fred - 382. Lov ske dig, store Gud, som frid och glädje låter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folk, som endast uppå dig
I liv och död förlåter sig.
Pris, lov ske våra fäders Gud!
Hans tempel fylls av fröjdeljud:
Halleluja! Halleluja!
2.
Utöver konung, folk och land
Du, Herre, sträcker ut din hand
Och gjuter glädje neder.
Vad är väl all vår styrka värd,
Om du ej förer själv vårt svärd
Och våra härar leder?
Din starkhet fattar herdens stav,
Och resen stupar i sin grav.
Bäst man förtryckarn blomstra ser,
Hans rum är icke funnet mer,
Och den förtryckte, frälst och glad,
Får höja sången i hans stad:
Halleluja! Halleluja!
3.
Pris ske dig, Gud, i evighet,
Som kungjort din rättfärdighet,
Din mildhet och din tuktan!
Blott ett står fast i fröjd som nöd
Och bryts ej av den bleka död:
Det är, o Gud, din fruktan.
Låt städse den vår arvdel bli,
Att barn och barnabarn som vi
Lovsjunga må din stora nåd,
Din starka hand, ditt visa råd!
Du, Herre Gud, är hämnaren,
Förbarmaren, beskärmaren.
Halleluja! Halleluja!
E. G. Geijer (1783—1847).
P. A. Sondén (1792—1837).
J. O. Wallin (1779—1839).
Tacksägelse för fred.
382.
Lov ske dig, store Gud, som frid och glädje låter
Besöka våra hem och våra hjärtan åter!
Vårt offervi med fröjd nu lägga för din fot:
Du värdes, milde Gud, i nåd det taga mot.
2.
I nödens tid, o Gud, du våra böner hörde;
Du stridde för ditt folk, du själv dess sak utförde.
All världen frukte dig, vars arm är uppenbar,
Ja, dig lovsjunge allt vad liv och anda har!
3.
Det är din hand, o Gud, som faran från oss vänder:
Vad är all mänsklig makt, om du ej hjälpen sänder?
Du näpser havets våg, du bjuder stormen fly;
Du, Herre, vinkar blott, så tystnar härars gny.
4.
Tillbedjande din makt, ditt majestät, din ära,
Ditt frälsta folk i dag skall dig sitt lov hembära;
Och bröder, makar, barn uti de sinas famn
Gemensamt prisa nu ditt evigt stora namn.
5.
De vilkas hjärtan rönt en öm förlust i striden,
Till dem, o Herre, sänd hugsvalelsen med friden!
Ack, se till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
