Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 395. O Gud, din himmel gråter - I långvarig torka - 396. Du mänskors Fader, himlars Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4.
Så vilja vi ej sörja
För grödans spillda hopp
Men nu med allvar börja
Ett bättre levnadslopp,
Vårt kall med trohet sköta
Och minnas vad du sagt
Och sedan trygga möta
Vadhelst du förelagt.
5.
Vadhelst du ger och tager,
Är du de trogna blid
Och dem ej undandrager
Din hand i nödens tid.
O Gud, ditt namn vi prisa
Och trösta på din nåd.
När nöden gjort oss visa,
Så kommer hjälp och råd.
J. O. Wallin (1779—1839).
I långvarig torka.
396.
Du mänskors Fader, himlars Gud,
För vilkens minsta ord och bud
De hårda bergen smälta bort
Och själva havet bliver torrt!
2.
Du kan, o Herre, lättelig’
Befalla skyn att öppna sig;
Du kan, o Herre, när du vill,
Din himmel åter sluta till.
3.
Du, Herre, märker mer än vi,
Du ser vad nöd vi äro i:
Vår synd har det dock väl förtjänt,
Att du din kärlek från oss vänt.
4.
Det goda, av din hand vi fått,
Du ser, hur det har tjänat blott
Till missbruk och till överdåd;
Ty undandrar du oss din nåd.
5.
Kring grödan, som förtorkad står,
Ditt folk, o Gud, bedrövat går
Och tänker nu med skräck och kval
På sina svåra synders tal.
6.
O Gud, med ånger, bön och bot
Vi ödmjukt falla till din fot.
Se till vår jämmer, brist och nöd
Och giv oss än ett dagligt bröd.
7.
Vi äro barn, som bedja dig
I Jesu namn så hjärlelig’.
Ditt hjärta röres, tro vi visst,
Så titt vi nämna Jesus Krist.
8.
Krön året, Herre, med allt gott,
Giv dagg och must i ymnigt mått.
Ack, vederkvick den usla säd
Och sorgsna hjärtan åter gläd.
9.
Vi kyssa då ditt fadersris
Och säga evigt lov och pris.
Giv, Herre, vad vi bedja om
Och med ett nådigt bistånd kom.
H. Spegel (1645—1714).
J. O. Wallin (1779—1839).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
