Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 398. Herre, när din allmakts under - Bön om jordens fruktbarhet - 399. Giv oss, o Gud. ett dagligt bröd - Skördetiden - 400. I nåd du, Herre, på oss tänkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att vår svaghet du ej dömer,
När vårt hjärta troget var.
4.
I all känd och okänd fara
Under tusen dödars hot,
Herre, lär mig redo vara
Att gå döden nöjd emot;
Hjälp, att jag ej må förskräckas,
När du fordrar in ditt lån.
Hur och när det dig må täckas,
Att jag skiljes härifrån.
E. M. Fant (1754—1817).
Kr. Dahl (1758—1809).
J. O. Wallin (1779—1839).
Bön om jordens fruktbarhet.
399.
Giv oss, o Gud. ett dagligt bröd,
Förskona oss för hungersnöd;
Förläna oss vad nyttigt är,
O du, vår Gud och Fader kär!
2.
Låt upp, o Gud, din milda hand,
Gjut ner till detta folk och land
God frukt, god hälsa och god tid,
Gjut ner välsignelse och frid.
3.
Du föder djurens marga hop,
Du hörer ock korpungars rop:
Ty hör och märk, o Fader kär,
Vad barnens mun av dig begär.
4.
Förlåt vår synd och giv oss nåd
Att bättre följa dina råd
Och låt oss din barmhärtighet
Förspörja i all evighet.
N. Hermann († 1561).
J. Svedberg (1653—1735).
Skördetiden.
400.
I nåd du, Herre, på oss tänkt:
Vår jord din rikdom hyser,
Den frukt, uti dess sköt’ vi sänkt,
I gyllne mognad lyser.
Välsignelse
Blott du kan ge:
Din högra hand
Åt våra land
Har givit korn och kärna.
2.
Se, axet fälles till vår fot;
Oss fäller dödens glaven.
Av ladan tas vår skörd emot
Och skördaren av graven.
Kanske besår
Om några år
En odlare
Ovetande
Den torva, som oss höljer.
3.
Den jord, vi ägt, oss äger då;
Vårt goda äga andra,
Och nya tjäll kring nejden stå,
Där nya släkten vandra.
Men, Herre, du
Skall liksom nu
Ock låta då
Din sol uppgå
Och skördar pryda jorden.
4.
Allt världsligt flyr, förgår så fort;
Ej må vi därför sörja.
I livet vi din godhet sport,
I döden vi den spörja.
Ty den på dig
Förlitar sig,
Av död ej rörd
Skall som din skörd
Till dina hyddor samlas.
E. G. Geijer (1783—1847).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
