Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 440. Nu haver denna dag - 441. Nu denna dag förliden är - 442. Nu vilar hela jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förordna du åstad
Att hålla trogen vård
Och stänga fastan gård
Omkring min vilostad.
5.
Min’ kläder klädas av:
Min synd, o Gud, begrav
I Kristi sidosår,
Så skall min skröplighet
Bli vänd i härlighet,
När jag av jord uppstår.
6.
Hur gladligt skall jag då
Inför ditt anlet’ stå
Uti en härlig skrud
Och sjunga dig med fröjd
Uti din himmelshöjd,
Min Herre och min Gud!
S. Columbus (1642—1679).
J. Svedberg (1653—1735).
441.
Nu denna dag förliden är:
Jag dig, o Gud, mitt lov hembär
För all den nåd, jag njutit har
Så denna dag som alla dar.
2.
Men ack, förlåt vad glömsk och svag
Jag brutit mot din helga lag,
Och låt mig nu och allan tid
Förnimma att du är mig blid.
3.
Uti din hand med tro och hopp
Befaller jag min själ och kropp;
Uti ditt namn jag somnar in,
Förnöjd och viss, att jag är din.
4.
Din helge ängel blive när
Och drive från mig satans här;
Beskärma mig för Kristi skull,
Var mig, ditt barn, en Fader huld.
5.
Låt mig, om det dig täckes så,
I morgon frisk och sund uppstå;
Men om i natt du kallar mig,
Så låt mig vakna säll hos dig.
J. Leo (†1597).
Tysk bearb. (1600-talet).
P. Brask († o. 1690).
J. O. Wallin (1779—1839).
442.
Nu vilar hela jorden,
Och luften mörk är vorden,
Snart världen sover sött;
Men dig, min själ, bör vaka
Att bönens sötma smaka
Och i din andakt ej bli trött.
2.
Sitt ljus nu solen döljer
Och natten överhöljer
Det stora luftens tjäll:
Min sol, o Jesu, visa
Din nåd, som kan upplysa
Min själ uti den mörka kväll.
3.
Nu haver dagen ända,
Och stjärnor börja tända
Sitt dejeliga ljus:
O Gud, låt mig ock komma,
Dit alla själar fromma
Så skina i din himmels hus.
4.
Till sömn jag mig bereder,
Bortlägger mina kläder,
En hamn av dödlighet;
Låt, Jesu, själen vila
I dina sår och skyla
Sin brist med din rättfärdighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
