Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 456. Far din väg, du onda värld - 457. Ack, vad är dock livet här? - 458. Du snöda värld, farväl!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bland hans änglar och hans fromma
Jag för evigt vara vill.
J. Qvirsfeld (1642—1686).
A. P. Amnelius (1638—1692).
J. O. Wallin (1779—1839).
457.
Ack, vad är dock livet här?
Jämmer, plåga, stort besvär.
När som bäst det varit har,
Vedermöda blott det var.
2.
Ack, vad är vår korta tid?
En beständig kamp och strid,
Där den ene på allt vis
Är den andres plågoris.
3.
Ack, vad är vår gudlighet?
Idel ofullkomlighet:
Ingen kan därmed bestå,
Om Gud vill till rätta gå.
4.
Ack, vad är dock gods och gull?
Det ej annat är än mull.
Rik i dag, i morgon arm,
Bägge föda sorg och harm.
5.
Ack, vad är högt stånd och kall?
Vådlig brant, där man gör fall.
Avund följer ära åt,
Oro gömmes under ståt.
6.
Ack, vad är dock mänsklig gunst?
Blott ett töcken, rök och dunst.
Gläd dig ej av vänner mång’!
Broders trohet är ej lång.
7.
Ack, vad är vår medgång blid?
En försåtlig sjukdomstid.
Vilken mången själ förgör
Och i evig vånda för.
8.
Ack, vad hat och avund led
Oss här söker störta ned!
Här är vrede, där förtal,
Dygd förtryckt och ära fal.
9.
Ack, vad krankhet och besvär
Plågar oss som tidast här!
Ingen lem man nästan har.
Den ej någon plåga drar.
10.
Men vad är de frommas död?
En god ände på all nöd.
Som en vän han dem ur kval
Förer i Guds glädjesal.
11.
Det allena gör mig nöjd.
Att jag snart i himmelshöjd
Väntar trygg den fröjd att nå,
Vilken evigt skall bestå.
12.
Fröjd, den intet öra hört,
Intet dödligt hjärta rört,
Fröjd, som ren och evig är,
Jesus mig har lovat där.
J. Rosenthal (1615—1690).
P. Brask (†. o. 1690).
J. O. Wallin (1779—1839).
458.
Du snöda värld, farväl!
Till himlen far min själ.
Där vill hon hamnen hinna.
Där söker hon att vinna
Vad evigt månde vara
Ibland Guds helgon klara.
2.
Far med ditt gods din kos!
Det får av mig ej ros.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
