Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 465. O syndaträl, som i din dvala dröjer - 4. En sent uppväckt men botfärdig syndares suckar mot döden - 466. Beklaga och begråta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans levnadskall? En daglig dödsberedning.
Vad är hans död? En gång till Faderns hus.
Och arvet där? Lycksalighet och ljus.
9.
Betänk då, själ, vad glädje Gud vill giva
Dem som i tro och kärlek fasta bliva:
En evig ro, en oförgänglig fröjd,
Som redan här i hoppet gör dig nöjd.
10.
Tänk ock därhos, vad grym och gräslig plåga
De onda är beredd i avgrunds låga,
Där tröst ej finns och ej förlossnings hopp;
De brinna där men brinna aldrig opp.
11.
Rys, hisna, skälv, bäv’, darra, kropp och leder!
Res dig, mitt hår! Min tanke stiger neder
Till avgrunds djup och ser vad kval där är,
Som fräter allt men ingenting förtär.
12.
Men fröjda dig, mitt hjärta och mitt sinne,
Min tunga, sjung, så titt mig förs till minne
Vad härlighet hos Gud hans helgon få!
Ack, hjärtans fröjd, när jag det tänker på!
13.
Hur god är Gud, som lovat själv dig hjälpa
Mot satans list, som vill dig nederstjälpa!
Fly synden blott, fly den som dödligt gift;
Håll dig vid Gud och vid hans helga skrift!
14.
Giv noga akt, att lampan icke slocknar
Och syndens moln ej över själen tjocknar;
Och faller du, så stå strax upp igen
Och fly till Gud som till din bäste vän!
15.
Säg: Store Gud, du milderike Herre!
Jag vet med mig, jag vet, att jag dess värre
Förskyllt, att död och avgrund blir min lott,
Om, Gud, din dom skall likna mina brott.
16.
Men fast de fel, jag övat, äro store,
Fast synders tal som sand i havet vore,
Så tog din Son dem alla uppå sig,
När hans förtjänst jag rätt tillägnar mig.
L. Johansson (Lucidor) (1638—1674).
J. Svedberg (1653—1735).
J. O. Wallin (1779—1839).
4. En sent uppväckt men botfärdig syndares suckar mot döden.
466.
Beklaga och begråta
Må jag mitt överdåd,
Men tårar mig ej båta;
Jag har förspillt Guds nåd.
Ack, Herre Gud,
Jag ligger här nu slagen,
Jag som i glädjedagen
Förgätit dina bud.
2.
Jag som bland världens trälar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
