Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 473. Nu vill jag bryta opp, nu vill jag hädanfara - 474. Älskar barnet modersfamnen - 475. Matta öga, trötta sinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3.
Jag ser, hur nådefullt, hur vist du mig ledsagar,
Jag ser, vad jag ej såg i livets glädjedagar,
Hur korsets väg, o Gud, till himmelriket bär
Och allting bliver gott för dem dig hava kär.
4.
Min högtidsdag går in: allt är så tyst och stilla.
Farväl, o värld, jag vill på dig ej tiden spilla.
Mitt hjärta redo är, min själ förbidar dig,
O min Förlossare, du är ej långt från mig.
5.
Hur ljuvligt vid din hand jag efter korta kvalen
Förs genom dödens hem till ljusa bröllopssalen!
Du känner vägen bäst förbi den mörka ort:
Ett steg ännu, och så jag är vid himlens port.
J. O. Wallin (1779—1839).
474.
Älskar barnet modersfamnen,
Strävar dagakarln till ro,
Bräckta skeppet in i hamnen,
Vandringsmannen till sitt bo:
Ack, hur ljuvt, o död, ditt sköte,
Där jag, sövd från kval och strid,
Vaknar till en evig frid!
2.
O, vem må förnöjd ej vara
Att med Simeon i frid
Till det goda landet fara
Från en svår och farlig tid,
Från en svag, fördärvad hydda,
Från en ond och fåfäng värld,
Full av ränker, våld och flärd?
3.
Men om dig, min Gud, behagar
I ditt kärleksfulla råd
Att förlänga mina dagar,
Lär mig nyttja rätt din nåd;
Om jag snart skall skiljas hädan,
Ack, i dag beredd mig gör,
Att i dig jag saligt dör.
4.
Mig botfärdig gör och trogen,
Jesu, i mitt vandringslopp.
När jag är för himlen mogen,
Tag min ande till dig opp
Att hos dig få hemma vara
Och dig där förklarad se,
Gud, min Gud, min Frälsare!
J. Kahl († 1726).
Kr. Dahl (1758—1809).
J. O. Wallin (1779—1839).
475.
Matta öga, trötta sinne,
Gläd dig, att du vilan ser!
Aftonen ar redan inne,
Och min sista sol går ner.
Dödens skuggor mig betäcka:
Evige, som skapat mig,
Du skall ej för evigt släcka
Detta liv, som flöt från dig.
2.
Nej, min Gud, mitt väsens källa,
Det som sås i skröplighet
En förgänglig del skall fälla
Och stå upp i härlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
