Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 483. En fridens ängel ropar: Kom! - 7. En trogen själs försmak av en salig evighet - 484. Så skön går morgonstjärnan fram - 485. Herre, när skall jag dig skåda?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fångnes hopp,
Och glad han går ur banden.
Den brand, som löser stoftet opp,
Befriar, renar anden:
Det är odödlighetens flamma.
O Jesu Krist, min själ anamma!
J. O. Wallin (1779—1839).
7. En trogen själs försmak av en salig evighet.
484.
Så skön går morgonstjärnan fram
Och bådar klar och lyckosam
Den stora dagens möte,
Då själen, över jorden höjd,
Får svinga sig med helig fröjd
I Himlafaderns sköte.
Tiden,
Striden
Snart skall slutas,
Friden njutas,
Hoppet vinna,
Tro och kärlek målet hinna.
2.
Jag skyndar till den staden fort,
Det nya Salem, på vars port
Min bön så länge klappat.
Jag vet, att du, som nådelig
Av dem, som voro givna dig,
Ej någon har borttappat,
Blödde,
Dödde,
Kärleksfulle,
Att jag skulle
Även frälsas
Och bland de utvalda hälsas.
3.
Och lindrigt lösas jordens band:
Jag vet, att vid din trogna hand
Jag i den glädje hamnar,
Där vännen återfår sin vän
Och David, from och glad, igen
Sin Jonatan omfamnar.
Modern;
Brodern
Där ej gråta;
Makar såta, ömma hjärtan
Där ej hinnas mer av smärtan.
4.
Ej mer med blicken skum och svag
Jag leta skall Guds anletsdrag
I världens dunkla spegel
Men Herrens klarhet ohöljd se
Bland dem som äro tecknade
Med Herren Guds insegel.
Salig,
Salig
Skall jag röna
Allt det sköna,
Sanna, höga,
Som här doldes för mitt öga.
5.
Min sällhetsdag, jag väntar dig,
Jag redo är, jag kläder mig
I vita högtidsdräkten.
Kom, Jesu! »Ja, jag kommer snart»,
Du svarar mig, jag hörer klart
Din röst i morgonväkten.
Ära,
Ära
Vare Herran!
Viken fjärran,
Sorger alla!
Gudi vill jag mig befalla.
J. O. Wallin (1779—1839).
485.
Herre, när skall jag dig skåda?
O, när vill du kalla mig?
Frälst ur tidens kval och våda
Längtar jag att nalkas dig,
Nalkas dig i himlens höjd,
I den salighet och fröjd,
Som, av nåd mig lovad vorden,
Är mitt enda hopp på jorden.
2.
Att de trogna sälla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
