Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 485. Herre, när skall jag dig skåda? - 486. I himmelen, i himmelen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göra
Har den Högste där berett
Glädje, hörd av intet öra,
Ljus av intet öga sett.
Oskulden i snövit skrud
Får sin krona där av Gud;
Hopp och kärlek, tron och bönen
Framgå där till segerlönen.
3.
Herren bland sin änglaskara
Själv på tronen sitter där,
Att hans härlighet förklara
Deras röst förenad är.
Trefalt helig, store Gud,
Sjunga de med glada ljud;
Bland de harpor, som de röra,
Skall man ock min lovsång höra.
4.
Och mitt öga skall, förklarat,
O min Jesu, skåda dig.
Herrens råd skall, uppenbarat,
Till beundran lyfta mig.
Evig som min salighet
Bliva skall min tacksamhet,
Ingen syndig lusta störa
Helga känslor, som mig röra.
5.
Frestelsen skall mer ej finna
Vägen till mitt rena bröst;
Ångerns tår skall aldrig rinna,
Intet kval skall fordra tröst;
Split och avund, våld och list,
Hunger, törst, behov och brist,
Från Guds boning utelyckta,
Skola från mitt väsen flykta.
6.
Sol och måne ej regera
Tidens lopp i denna rymd.
Himlarunden där ej mera
Är av nattens skuggor skymd:
Herren bliva skall mitt ljus
Och min boning Faderns hus;
Sanningens och nådens källa
Skall min åtrå tillfredsställa.
7.
Vidden av Guds verk och ära
I oändlighetens famn
Skall i evig tillväxt lära
Mig att dyrka rätt hans namn.
Mera fast i Guds förbund
Skall jag slutas varje stund,
Varje tanke honom hylla
Och han själv mitt hjärta fylla.
8.
Låga jord, vik från mitt öga
Med din dårskap, med din flärd!
Blott en blick upp till det höga
Mer än all din prakt är värd.
Dig, o Jesu, tillhör jag.
Herre, är det ditt behag,
Värdes snart min prövning ända,
Att jag må till himlen lända.
G. G. Adlerbeth (1751—1818).
486.
I himmelen, i himmelen,
Där Herren Gud själv bor.
Hur härlig bliver sällheten,
Hur outsägligt stor!
Där ansikte mot ansikte
Jag evigt, evigt Gud får se,
Se Herren Sebaot.
2.
I himmelen, i himmelen
Vad klarhet, hög och ren!
Ej själva solen liknar den
Uti sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
