Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 492. Nu tystne de klagande ljuden - Vid ett barns begravning - 493. Säll du som menlös, fann din grav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som jordas,
Ej vintriga månar föröda:
Vid vårsolens blick det fullbordas
Till sommarens gyllene gröda.
7.
Så värmd är det eviga ljuset
Och vårdad för sällare tider
Står kroppen förskönad ur gruset
Och mera ej dör eller lider.
8.
Men salig vi döden må prisa:
Dess kval, som till jorden oss böja,
Oss vägen till hemlandet visa
Och hjärtat till himmelen höja.
9.
Nu, jord, slut den ädlaste sonen,
Slut mänskan till moderligt sköte!
Dess lemmar, de dyrbara lånen,
Förvara till givarens möte!
10.
En ande, som bad och som trodde,
Där ägde sin älskade boning;
En brinnande vishet där bodde,
Som närdes av Kristi försoning.
11.
Omhägna med hattliga friden
Den trötte, o grav, i din gömma!
När natten en gång är förliden,
Skall Herren sin avbild ej glömma.
12.
När jordenes grundvalar bäva
Och himlabasunen har dönat,
Skall Herren sitt lån återkräva,
Förädlat och nytt och förskönat.
Prudentius († o. 405).
J. O. Wallin (1779—1839).
Vid ett barns begravning.
493.
Säll du som menlös, fann din grav
För åren,
Likspäda blomman, som föll av
Om våren!
Du i det stilla
Gick ner, du lilla,
Förrn ondskan hunnit ditt förstånd förvilla.
2.
Förrn falska läror fått din själ
Bedraga,
Du månde Herren Gud så väl.
Behaga.
Att dig förvara
Från allsköns fara
Han upptog dig ibland sin änglaskara.
3.
Där vill du glädja dem, dig nu
Begråta.
Snart bortom kvalen möter du
De såta
Vid livets källa,
Den klara, sälla,
Ur vilken nåd och sanning evigt välla.
4.
Ty lugnens här,
I ömma bröst,
Som bloden,
Och tanken nu med stilla tröst
På döden!
Han ej förstörer,
Han endast förer
Till himlen det som jorden ej tillhörer.
5.
O Jesu, giv, att barnslig tro
Och lydnad
För oss må bliva själens ro
Och prydnad.
Som barn allena
Med hjärtan rena
Du vill oss i din Faders hus förena.
J. O. Wallin (1779—1839).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
