- Project Runeberg -  Den svenska psalmboken / Herzogs-Melins 1932 /
362

(1932-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya psalmer - 527. En vingård Gud planterat har, - 528. Gammal är kyrkan, Herrens hus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

2.
Han även mig planterat har
I denna vingård sköna.
Där jag från livets första dar
Hans omsorg har fått röna.
Från synden blev jag tvagen ren
I dopets bad och blev en gren
I Kristus, vinträdsstammen.

3.
Han sedan med sitt rena ord
Mig städse undervisat
Och vid sitt helga nådebord
Med livets bröd bespisat,
Att jag i kärlek, hopp och tro
Må njuta själens frid och ro
Och leva till hans ära.

4.
Men ack, vad lön har Herren fått
För all sin trogna möda?
Hur har jag ej hans vård försmått
Och burit frukter snöda!
Jag varit har en vissnad gren,
Förtjänt att huggas bort och se’n
I avgrundselden kastas.

5.
Giv Gud, att, medan än är tid,
Jag må mitt väl besinna,
Att jag förlåtelse och frid
För Kristi skull må finna!
Att döda synden kraft mig giv
Och väck på nytt det sanna liv.
Som mig i dopet skänktes!

6.
Hjälp ock, att ej en dödens lukt
Jag bliver för min nästa,
Men, Dig till pris, kan bära frukt,
Så ock till andras bästa,
Att den, som goda frön sått ut.
Och den som skördat, må till slut
Tillsammans evigt fröjdas!

S.Cavallin (1820—1886).

528.

Gammal är kyrkan, Herrens hus.
Står, medan mänskoverk falla.
Tinnar så höga blivit grus,
Änhennes klockor oss kalla,
Kalla på gammal och på ung.
Kalla på själ, som, trött och tung,
Längtar till evig vila.

2.
Icke i hus av händer bor
Den, som seraferna tjäna.
Templet här av hans stjärnekor
Var ju en skugga allena.
Själv dock en boning underfull
Reste han sig i jordens mull,
Byggde i oss sig en boning.

3.
Vi äro Herrens kyrkohus,
Byggt utav levande stenar.
Dem under korsets milda ljus
Tron och dopet förenar.
Vore vi ock allenast två,
Bygga han vill och bo ändå
Hos oss med hela sin nåde.

4.
Rummet likväl, som bär hans namn,
Böra vi älska och ära
Såsom för själen ljuvlig hamn.
Ja, såsom hemmet, det kära.
Härliga ting ha talats där;
Himmelens rike är oss när,
Då i dess portar vi träda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:51:50 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psalmbok/1932/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free