- Project Runeberg -  Den svenska psalmboken / Herzogs-Melins 1932 /
373

(1932-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya psalmer - C. Reformationen - 549. Framfaren är natten - 550. De äro nu förgångna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


C. Reformationen.

549.

Framfaren är natten,
Som höljde vår jord,
Och funnen är skatten,
Guds heliga ord.
Det folk, som hölls fånget
I mörker och kval,
Ser ljuset uppgånget
I skuggornas dal,
Och människofunder
Som dimmor förgå,
Men sanningens grunder
Orubbliga stå.
Guds kyrka sig gläder.
Halleluja!

2.
Vår gärning ej gagnar
Till salighetsgrund,
Försvinner som agnar
I prövningens stund.
På Kristus vi bygga,
På honom vi tro;
Så varda vi trygga
Och själen får ro.
Vårt hjärta sig gläder
Och fröjdas i Gud.
Han själv oss ikläder
Rättfärdighetsskrud,
Den Kristus förvärvat.
Halleluja!

3.
Än vårdar och föder
Vår Herde sin hjord,
Oss styrker och stöder
Med sanningens ord.
Se, dukat är bordet
Med himmelskt bröd,
En läkedom vordet
Mot synder och död!
Och Anden oss renar
I döpelsens bad,
Med Gud oss förenar,
Att bo i den stad,
Där Kristus är konung.
Halleluja!

4.
Som stjärnornas skara
I midnattens vakt,
Så tallös skall vara,
O Sion, din släkt,
Som talet av droppar
I daggens mängd,
Som blommor och knoppar
I sommarens ängd.
Ett folk såsom sanden
Vid havets strand
Gud förer vid handen
Till löftenas land,
Det himmelska Kanaan.
Halleluja!

5.
Upp, Sion, att prisa
Och lova din Gud
Och hörsamhet visa
Hans heliga bud!
Hans under vi skådat,
Hans sanning vi sport;
Han har oss benådat,
Och saliga gjort.
Se, jorden förbrinner
Och himlen förgår,
Som blomstret försvinner.
Guds ord dock består
Och evigt förbliver.
Halleluja!

S. Alin (f. 1852).

550.

De äro nu förgångna,
De långa sorgeår,
Då fädren sutto fångna
I mörkrets boja svår,
Då tomma mänskofunder
Trängt undan Herrens ord
Och rubbat hoppets grunder
Och plundrat Herrens bord.

2.
Välsignad vare Herran,
Som frälst sin lilla hjord!
Nu nära liksom fjärran
Bor rikeligt hans ord.
I slott och hydda lika
Finns salighetens tröst,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:51:50 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psalmbok/1932/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free