Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya psalmer - 559. Salig är den stilla stunden - 560. Så skön en väg ej finns på jord - 561. Hur ljuvt det är att komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3.
Skänk i dag de stilla timmar,
Då vårt hjärta hugnad får,
Då ditt ljus för ögat glimmar
Och din bild för själen står!
Som Maria ett allena
Må vi söka, ett blott mena:
Att få lyssna till ditt tal,
Göra så det goda val.
E. G. Woltersdorf (1725—1761).
J. A. Eklund (f. 1863).
560.
Så skön en väg ej finns på jord
Som när vi med varandra
Till samma Herrens hus och bord
I Andens enhet vandra.
Vad fröjd att få i samma tro
Som bröder här på jorden bo
Och sedan evigt vara
Uti hans tempel klara!
2.
En nåd det är, att i vårt land
Än tempelklockor ljuda.
Likt källor invid öknens rand
Guds gårdar svalka bjuda.
Där helgedomen öppen står,
Dit folket upp till högtid går,
Där grönska fridens palmer,
Där sjungas lovets psalmer.
3.
Fast Guds församling bristfull är
Och ingen ren där finnes.
Dock Herren har sin vingård kär,
Och sitt förbund han minnes.
Än med sitt ord han när oss bor
Och frälsar den, på honom tror.
Han söker sina vänner,
Där man sin brist bekänner.
4.
Din äran är, o Jesu huld,
Ty om du vakt ej hölle
Och ej förläte all vår skuld,
Snart våra tempel folie.
Du har, trots all vår stora brist,
Likväl, o Herre Jesu Krist,
Ditt ljus ej från oss tagit,
Din vård ej undandragit.
5.
Med dig vår kyrka väl består,
När hon för dig vill strida.
Av dig välsignelse hon får,
Ej minst när hon får lida.
Oss alla lär i hennes famn
Bekänna rätt ditt stora namn!
Från land och folk och rike
Din Ande aldrig vike!
A. F. Runstedt (f. 1861).
561.
Hur ljuvt det är att komma
Till Herrens tempelgård,
Där trogna själar blomma
Som liljor i hans vård!
Man ser de skara kalkar
För Gud där öppna stå,
Och himmelsk dagg dem svalkar,
Att liv och kraft de få.
2.
Hur kärt i Andens enhet
Att dem tillsammans se
I trohet och i renhet
Åt Herren offer ge!
När de Guds lov upphöja
På denna fridens ort,
Vem vill då ute dröja
Och stanna vid dess port?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
