Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya psalmer - 565. Dina blevo vi som späda - 5. Diakoni - 566. Herrens röst i Sion ljuder - 567. Din kärlek, Jesu, gräns ej vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alla dem dig hålla kär,
Låt oss städse vara grenar
I det vinträd, som du är!
Ja, var med oss, Jesu Kriste,
Du, den förste och den siste!
E. N. Söderberg (f. 1869).
5. Diakoni.
566.
Herrens röst i Sion ljuder;
Den Mäktige från höjden bjuder,
Och det, som han befaller, sker.
Rösten kallar fram en skara
Ur Sions menighet att vara
Till tjänst kring Konungens baner:
»I barn av Israel,
Gån med Immanuel,
Sions Konung,
Till helig strid
I nödens tid;
Jag giver segerkraft och frid.»
2.
Sions barn den rösten höra
Och gå åstad att stilla göra
I lydig tro vad Herren sagt.
När i svagas tjänst de träda,
De tjäna Den, som av det späda
Och svaga skapat sig en makt.
Och han, som tjänat har,
Fastän han Herren var,
Sions Konung,
Dem föregår,
Där kampen står,
Och de få följa i hans spår.
3.
Herre, att ur nöden frälsa,
Att läka sår och skänka hälsa
Du kommit har från livets land.
Kränka med din makt du helår,
Åt hungrande du brödet delar,
Du lossar sönderslagnas band,
Och barnen vid din barm
Få njuta kärlek varm.
Sions Konung,
Som gav ditt liv,
Ditt sinne giv
Och med din Ande när oss bliv.
J. A. Eklund (f. 1863).
567.
Din kärlek, Jesu, gräns ej vet:
Du själv oss uppenbarar
Den nåd, som var av evighet,
Som är och evigt varar.
Där nöd och sorg ett hjärta tär,
Där tröst och råd en själ begär,
Du med din hjälp är nära.
2.
Dem, som i världen vilse gå,
De trötta och de gamla,
De sjuka, fattiga och små
Du vill kring dig församla.
Av det i världen intet var
Åt dig ett folk du utvalt har,
Som du vill rikt benåda.
3.
Du skänker oss ett nådens år,
Du löser träldomsbanden;
Där bland betryckta fram du går,
Guds rike är förhanden.
Du, Herre, själv dess spira bär,
När du mot oss barmhärtig är.
Du härskar, när du tjänar.
4.
Och stor i himmelriket är
Den, som din kärlek tvingar,
Den, som ej tack och lön begär,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
