Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya psalmer - 576. Ingen hinner fram till den eviga ron - 577. Två väldiga strida om människans själ - 578. Mänska,jord du måste bliva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Laga dig tillreds till Herrens stora dom!
Bröllopskläder fordras av var och en själ,
Som in i staden skall komma.
4.
Aldrig blir du insläppt i himmelens land,
Tro mig, o själ, vad jag säger,
Aldrig kastas ankar på himmelens strand,
Om du sann tro icke äger;
Tron skall rädda dig, så framt du räddas skall;
Därför, käre, hör och res dig från ditt fall!
Bättra dig och tro Jesu ljuvliga ord.
Detta, ja, detta är vägen.
5.
Hela vida världen Gud bjuder och ber:
»Kämpa för sällhetens krona!»
Herren dig av nåde den skatten visst ger;
Sträva därefter i trona!
Himlafadrens hand är utsträckt till din själ;
Frälsarn klappar på, han ömmar för ditt väl;
Nådens Helge Ande vill störa din sömn:
Salig är du, om du vaknar.
L. Linderot (1761—1811).
577.
Två väldiga strida om människans själ,
Att den i sin lydnad taga:
Den ene vill hennes eviga väl
Och kommer med tukt och aga;
Den andre vill se henne fången och snärd,
Han villar med smicker, han lockar med flärd
Och tänker blott på att bedraga.
2.
Den ene den gode Guds Ande är,
Som bjuder oss frid och förskoning,
Hugsvalaren själv, som syndaren lär
I Kristus att vinna försoning.
I mörker och synd går den andre fram,
Han börjar i lögn och slutar i skam:
Förbannelse heter hans boning.
3.
Så välj nu, o människa, välj, medan tid
Du äger att än dig besinna!
Slut aldrig med lustan och frestaren frid!
Vad skulle du därpå väl vinna?
Den icke betänker sitt eviga väl,
Men binder i stoftet sin fattiga själ.
Skall aldrig till himmelen hinna.
4.
Men salig är den, som hörer Guds ord
Och vet att dess salighet gömma.
För honom blir nåden i evighet spord,
När Herren all världen skall döma.
Guds Helige Ande, mig mana och lär
Att söka av hjärtat det ovantill är
Och aldrig min Frälsare glömma!
A. T. Strömberg (1820—1889).
578.
Mänska, jord du måste bliva.
Jorden är du tagen av,
Jorden skall dig näring giva,
Och i jorden blir din grav.
Du är aska, stoft och mull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
