Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya psalmer - 607. Lyft, min själ, ur jordegruset - 608. 1 Tim. 6:6. Frukta Gud och låt dig nöja!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De av vanmakt så betagas,
Att de falla i sitt lopp;
Men, som örnen uppåt far,
Den till Gud sin tillflykt tar
Får i bönen nya vingar
Och sig fri mot höjden svingar.
4.
Är du ensam, övergiven.
Lider fattigdom och nöd;
Är din lott på jorden bliven
Att få äta tårars bröd:
Till din Gud i bönen fly,
Och hans nåd, var morgon ny,
Skall du då med glädje skåda,
Frälsad ur misströstans våda.
5.
Vill du smaka dolda friden,
Ej av världen trodd och känd,
Men dock redan här i tiden
I de trognas hjärtan sänd:
Då i bönen trägen var,
Lov och pris ej heller spar;
Och den frid beskärd dig bliver,
Som blott Herren Kristus giver.
6.
Vill du njuta rena fröjden
Och få glädjas i din Gud,
Som man fröjdar sig i höjden
Som sig gläder Kristi brud:
Dig till Gud i bönen vänd,
Och han gör sin kärlek känd;
Du skall få hans godhet smaka,
Jordens glädje nöjd försaka.
7.
Vill du lyckligt målet hinna
Och fullborda loppet väl,
Seger över döden vinna.
Få till sist en frälsad själ,
Lev då i beständig bön.
Så blir livefs afton skön:
Salig du din ande sänder
I din Guds och Faders händer.
S. Alin (f. 1852).
608.
1 Tim. 6:6.
Frukta Gud och låt dig nöja!
Det den bästa vinning är.
Du på jorden ej skall dröja,
Är blott gäst och främling här,
Gods du förde ej till världen,
Gods du för ej med på färden
Bort från denna jordens ö,
När du sist en gång skall dö.
2.
Frukta Gud och låt dig nöja!
Den till jordisk lust är böjd
Kan sig ej ur stoftet höja,
Smakar aldrig himmelsk fröjd.
Själviskhetens lustar snöda
Tron och kärleken föröda;
Girighetens onda rot
Närer avund, hat och knot.
3.
Frukta Gud och låt dig nöja!
Den, som älskar denna värld,
Skall sitt hjärta snarligt böja
Under orätt, synd och flärd.
Honom hans begär förleda
Att fördärv sig själv bereda;
Han Guds rike ej får se,
Gör sig evigt kval och ve.
4.
Frukta Gud och låt dig nöja
Med den del dig Gud beskär!
Han skall hjälpen ej fördröja.
När i nöd du hjälp begär;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
