- Project Runeberg -  Den svenska psalmboken / Herzogs-Melins 1932 /
424

(1932-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya psalmer - 644. En vänlig grönskas rika dräkt - Hösten - 645. Fram skrider året i sin gång

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

De fagra örtesängar;
Och solens ljus
Och lundens sus
Och vågens sorl bland viden
Förkunna sommartiden.

2.
Sin lycka och sin sommarro
De yra fåglar prisa;
Ur skogens snår, ur stilla bo
Framklingar deras visa.
En hymn går opp
Av fröjd och hopp
Från deras glada kväden,
Från blommorna och träden.

3.
Men Du, o Gud, som gör vår jord
Så skön i sommarns stunder,
Giv, att jag aktar främst ditt ord
Och dina nådesunder!
Allt kött är hö
Och blomstren dö
Och tiden allt fördriver,
Blott Herrens ord förbliver.

4.
Allt kött är hö.
Allt flyktar här,
Och snart förvissna gräsen.
Hos Dig allena, Herre, är
Ett oförgängligt väsen.
Min ande giv
Det nya liv,
Som aldrig skall förblomma,
Fast äng och fält stå tomma.

5.
Då må förblekna sommarns glans
Och vissna allt fåfängligt:
Min vän är min och jag är hans,
Vårt band är oförgängligt.
I paradis Han, huld och vis,
Mig sist skall omplantera,
Där intet vissnar mera.

C. D. af Wirsén (1842—1912).

Hösten.

645.

Fram skrider året i sin gång;
Nu gulna lund och lid.
Farväl med all din lust och sång,
Du korta sommartid!

2.
Snart suckar vinterstormens röst:
Allt vissnar och förgår.
Men vissnar allt, jag vet en tröst,
Som under allt består.

3.
Låt gulna varje blad på kvist,
Låt falna varje strå;
Guds rika nåd, det vet jag visst.
Den skiftar ej ändå.

4.
Jag vet, var glädjen har sitt hem.
När jordens prakt förgår:
Ännu som förr från Betlehem
Ett livets bud mig når.

5.
Jag vet ett träd så friskt och grönt,
När döden råder här:
På Golgata det blommar skönt,
Och evig frukt det bär.

6.
Vid blommornas och lövens fall
Jag är dock nöjd och glad,
Ty tron på Jesus rädda skall
Sitt friska hjärteblad.

7.
Det liv, som fram ur graven går,
Skall aldrig mera dö.
Mig Kristus lovar evig vår
Trots död och vintersnö.

C. J. Boye (1791—1853).
J. A. Eklund (f. 1863).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:51:50 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psalmbok/1932/0422.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free