Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya psalmer - 650. Bred dina vida vingar - 651. Bliv kvar hos mig -- se, dagens slut är när - Vid helgmålsringningen - 652. Det ringer till vila, och veckan går ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Min visdom och mitt råd,
Och låt mig alla dagar
Få leva av din nåd!
2.
Förlåt mig alla synder
Och två mig i ditt blod!
Giv mig ett heligt sinne.
En vilja ny och god!
Tag i din vård och hägnad
Oss alla, stora, små,
Och låt i frid oss åter
Till nattens vila gå!
Lina Berg, f. Sandell (1832—1903).
Bearb.
651.
Bliv kvar hos mig — se, dagens slut är när;
Bliv kvar, o Herre, snart är natten här.
Då allting annat sviker och bedrar,
Du ende trogne tröstare, bliv kvar!
2.
Som drömmar fly, så ila våra år.
All jordens glädje likt en fläkt förgår.
Allt hastar hän mot sin förvandling snar.
Du är densamme — bliv du hos mig kvar!
3.
Ej blott en blick, ett ord jag beder om,
Nej, som till Emmaus du fordom kom
Och sorgsna bröders tunga börda bar,
Kom — ej att gästa blott — bliv hos mig kvar!
4.
Du ensam kan betvinga mörkrets hot
Och giva styrka att stå frestarn mot.
Var stund din närhet jag av nöden har;
I köld, i sol bliv, Herre, hos mig kvar!
5.
Som späd jag lades i din kärleks famn
Och blev välsignad i ditt dyra namn.
Du mig ej lämnat, fast på villors stig
Jag ofta svek dig — o, bliv kvar hos mig!
6.
Ej fruktar jag, då du är när i nåd
Då viker smärtan, aldrig fattas råd,
Av gravens fasa ej ett spår är kvar,
Och döden mist sin udd, när dig jag har.
7.
Ditt kors skall skina för min blick, när sist
Jag somnar in, o Herre Jesu Krist.
Då viker natten, morgon bräcker klar
— I liv, i död bliv, Herre, hos mig kvar!
H. F. Lyte (1793—1847).
C. O.Mannström (f. 1875).
Vid helgmålsringningen.
652.
Det ringer till vila, och veckan går ut,
Guds sabbat sig nalkar, och mödan har slut.
Tack, evige Fader, för hälsa och frid
Och nådenes gåvor i nödenes tid.
2.
Du varit mitt stöd i mitt anletes svett,
Min börda Du lättat, mitt bord Du berett,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
