- Project Runeberg -  Den svenska psalmboken / Herzogs-Melins 1932 /
432

(1932-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya psalmer - 660. Saliga de, som ifrån världens öden - 661. Jag vet mig en sömn i Jesu namn - 662. Hemlandstoner mäktigt ljuda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


660.

Saliga de, som ifrån världens öden
Somna i Jesu Kristi tro i döden.
Herren skall föra deras själ ur nöden
Hem till sin glädje.

2.
Dem skall ej dödens mörker mer förskräcka,
Dem skall Guds frid i graven övertäcka.
Kristus, Guds Son, skall dem en gång uppväcka,
Evigt förklara.

3.
Pris vare dig, att hoppet är oss givet,
Att ock vårt namn i livets bok är skrivet;
Pris vare dig, uppståndelsen och livet,
O Jesu Kriste!

Z. Topelius (1818—1898).

661.

Jag vet mig en sömn i Jesu namn,
När döden mitt timglas tömmer.
Mig redes en bädd i jordens famn;
Så moderligt hon mig gömmer.
Min själ är hos Gud i himmelrik
Och möda och sorg förglömmer.

2.
En afton jag vet, vars frid en gång
Skall ända min levnads strider;
Jag längtar därtill från jordens tvång
Och glädes, att dagen lider.
Jag ville till vila gärna gå
Och somna i ro omsider.

3.
En morgon jag vet, som klar och skär
Skall gry över jordens lunder.
Då kommer Guds Son med sin änglahär
Vid tecken och stora under.
Han nalkas min grav och väcker mig,
Som sover så tungt därunder.

4.
Den morgonen är mig så ljuv och kär;
Med längtan på den jag tänker.
»O, komme den snart, o, vore den när»,
Jag suckar, då sol sig sänker.
Jag sjunger om den, när dagens ljus
På österhimmelen blänker.

5.
När Frälsarens röst de dödas grav
Skall nå att till liv dem kalla,
De höra hans ord kring land och hav
Och hindrande stängsel falla.
Då ropar Jesus:
»I döde, stan upp!»
Och fram jag träder med alla.

6.
De himmelska portarna öppnas då,
I staden ingå de fromma.
Gud låte oss alla den stranden nå,
Där livets träd står i blomma!
Gud, skänk oss den glädjen för Kristi skull,
Att ingen må vilse komma!

M. B. Landstad (l802—l880).
O. Wågman (1849—1913).

662.

Hemlandstoner mäktigt ljuda;
Nu vid slutet av min färd
Ökenvandraren de bjuda
Till en paradisisk värld.
Nu min Fäder mig täcks kalla
Till det salighetens hus,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:51:50 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psalmbok/1932/0430.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free