Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya psalmer - 666. Nu upp och redo varen - 667. Tänk, när en gång det töcken har försvunnit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5.
Du korsets trogna skara,
Som blött i helig strid,
Nu får du hemma vara
I evig sabbatsfrid,
I livets stad regera
Vid Lammets tron i glans
Och saligt triumfera
I nådens segerkrans.
6.
O Jesu, du vår längtan,
Snart ur din borg bryt opp!
O sol, vårt hjärtas trängtan,
Fullborda snart ditt lopp!
Vårt huvud, våra händer
Vi lyfta upp i frid
Och glädjas, att du sänder
Snart vår förlossnings tid.
L. Laurenti (1660—1722).
C. D. af Wirsén (1842—1912).
667.
Tänk, när en gång det töcken har försvunnit,
Som över detta livet breder sig,
När evighetens skona dag upprunnit
Och himmelskt solljus flödar på min stig!
2.
Tänk, när en gång vart ’varför’ blir besvarat,
Var gåta löst, som här jag grubblat på,
När allting blir av Herren själv förklarat;
Tänk, när jag Herrens väg skall fullt förstå!
3.
Tänk, när en gång är kuvad varje smärta,
Vart sår är läkt, var längtan nått sin hamn,
När varje tår avtorkats vid Guds hjärta
Och varje snyftning stillats i hans famn!
4.
Tänk, nar en gång med obeslöjat öga
Jag honom ser, som här jag trott uppå.
Tänk, när jag träder i hans boning höga
Och får med lov inför hans anlet stå!
5.
Tänk, när en gång jag utan synd skall vara,
Var tanke ren, var gärning utan brist,
När brusten är för alltid varje snara
Och varje frestelse sin kraft har mist!
6.
Tänk, när en gång vart band, som här mig enat
Med människor i ändlighetens land,
I himlens värld blir genomlyst och renat
Och knytes fast av Herrens egen hand.
7.
Tänk, när en gång i himlens gyllne salar
Med vännen kär, som jag på jorden vann,
I evig frid om evigt liv jag talar
Och om det liv, som likt en dröm försvann.
8.
O, ljuva tanke, sjung du i mitt hjärta,
Var gång mig vägen synes tung och lång!
Gjut din hugsvalan i var bitter smärta
Och bär mig hemåt, hulda hemfärdssång!
W. A. Wexels (1797—1866).
Elin Silén, f. Nordin (f. 1875).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
