Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska evangelieboken - Evangelier och epistlar - 5 Söndagen i Fastan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herodes och hans krigsfolk
bemötte honom med förakt
och begabbade honom; och
sedan de hade satt på
honom en lysande klädnad,
sände de honom tillbaka
till Pilatus. Och Herodes
och Pilatus blevo den
dagen vänner med varandra;
förut hade nämligen dem
emellan rått ovänskap.
Sv. Ps. 75: 8, 9. Huru avund dem
förtrycker.
I. HÖGMÄSSA:
Joh. 11: 47–57.
Kaifas’ råd att dräpa
Jesus.
VID DEN TIDEN
sammankallade översteprästerna och fariséerna
en rådsförsamling och
sade: »Vad skola vi taga
oss till? Denne man gör
ju många tecken. Om vi
låta honom så fortfara,
skola alla tro på honom,
och romarna komma då
och taga ifrån oss både
land och folk.» Men en
av dem, Kaifas, som var
överstepräst för det året,
sade till dem: »I förstån
intet, och I besinnen icke
huru mycket bättre det
är för eder att en man
dör för folket, än att hela
folket förgås.» Detta
sade han icke av sig själv,
utan genom profetisk
ingivelse, eftersom han var
överstepräst för det året;
ty Jesus skulle dö för
folket. Ja, icke allenast »för
folket»; han skulle dö
också för att samla och
förena Guds förskingrade
barn. Från den dagen var
deras beslut fattat att
döda honom.
Så vandrade då Jesus
icke längre öppet omkring
bland judarna, utan drog
sig undan till en stad som
hette Efraim, på
landsbygden, i närheten av
öknen; där stannade han
kvar med sina lärjungar.
Men judarnas påsk var
nära, och många begåvo
sig då, före påsken, från
landsbygden upp till
Jerusalem för att helga sig.
Och de sökte efter Jesus
och sade till varandra,
där de stodo i
helgedomen: »Vad menen I? Skall
han då alls icke komma
till högtiden?» Och
översteprästerna och
fariséerna hade utfärdat påbud
om att den som finge veta
var han fanns skulle giva
det till känna, för att de
måtte kunna gripa honom.
Sv. Ps. 88. Jerusalem, i
överdåd.
I. AFTONSÅNG: Ps. 69: 7–17.
Övergiven ropar den rättfärdige till Gud.
En psalm från Israel.
LÅT ICKE i mig dem komma på skam, som förbida
dig, Herre, Herre Sebaot; låt icke i mig dem
varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
Ty för din skull bär jag smälek, för din skull
höljer blygsel mitt ansikte; främmande har jag
blivit för mina bröder och en främling för min
moders barn. Ty nitälskan för ditt hus har förtärt
mig, och dina smädares smädelser hava fallit över
mig. Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men
det blev mig till smälek. Jag klädde mig i
sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk. Om
mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag
göra de visor om mig.
Men jag kommer med min bön till dig, Herre,
i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara
mig i din frälsande trofasthet. Rädda mig ur dyn,
så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad
från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet
uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap
över mig. Svara mig, Herre, ty god är din nåd;
vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
