Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska evangelieboken - Evangelier och epistlar - 21 Söndagen efter Trefaldighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
II. HÖGMÄSSA: Joh. 10: 22–30.
Jesus lär om huru tron kommer till visshet.
VID DEN TIDEN inföll tempelinvigningens
högtid i Jerusalem. Det var nu vinter, och Jesus
gick fram och åter i Salomos pelargång i
helgedomen. Då samlade sig judarna omkring honom och
sade till honom: »Huru länge vill du hålla oss i
ovisshet? Om du är Messias, så säg oss det öppet.»
Jesus svarade dem: »Jag har sagt eder det, men I
tron mig icke. De gärningar som jag gör i min
Faders namn, de vittna om mig. Men I tron mig
icke, ty I ären icke av mina får. Mina får lyssna
till min röst, och jag känner dem, och de följa mig.
Och jag giver dem evigt liv, och de skola aldrig
någonsin förgås, och ingen skall rycka dem ur min
hand. Min Fader, som har givit mig dem, är större
än alla, och ingen kan rycka dem ur min Faders
hand. Jag och Fadern äro ett.»
Sv. Ps. 213. Jesus är min vän den bäste.
II. AFTONSÅNG: Rom. 5: 1–8.
Guds kärlek i Kristus gör tron viss.
MINA BRÖDER. Då vi nu hava blivit
rättfärdiggjorda av tro, hava vi frid med Gud genom vår
Herre Jesus Kristus – genom vilken vi ock hava
fått tillträde till den nåd vari vi nu stå – och vi
berömma oss i hoppet om Guds härlighet. Och icke
det allenast, vi till och med berömma oss av våra
lidanden, eftersom vi veta att lidandet verkar
ståndaktighet, och ståndaktigheten beprövad fasthet, och
fastheten hopp, och hoppet låter oss icke komma på
skam; ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan
genom den helige Ande, vilken har blivit oss given.
Ty medan vi ännu voro svaga, led Kristus, när tiden
var inne, döden för oss ogudaktiga. Näppeligen
vill ju eljest någon dö ens för en rättfärdig man –
om nu ock till äventyrs någon kan hava mod att
dö för den som har gjort honom gott – men Gud
bevisar sin kärlek till oss däri att Kristus dog för
oss, medan vi ännu voro syndare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
