Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Guds majestät och härlighet - 1. Guds lov - 16. Min själ skall lova Herran - 17. Dig allena vare ära - 18. Gud, du av inga skiften vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi blomstra såsom gräsen
Och vissna lika fort.
En fläkt, som liljan hinner,
Avkläder all dess prakt,
Så människan försvinner,
Ej hjälper konst, ej båtar makt.
4. Men Herrens nåd allena
Ovansklig är i evighet,
Om blott vi honom tjäna
Uti sann tro och helighet.
Hans tron står fast i höjden,
Högt över jordens grus.
I änglar, som er fröjden
Uti hans klarhets ljus,
I hjältar, I som ljungen
Att föra ut hans bud,
I mänskor, alla, sjungen,
Lovsjungen Herren, eder Gud!
J. Gramann (Poliander) (1540). Svensk övers.
(Laurentius Petri d. ä.?) 1567. J. O. Wattin (1816).
1. Dig allena vare ära,
Världars Konung, härars Gud.
Från din tron, den himlar bära,
Evigt klädd i ljusets skrud,
Du din allmakts spira sträcker
Till ett rike utan gräns.
I din höghet, som förskräcker,
Dock din mildhet ses och känns.
2. Giv, o Gud, mig ljus och styrka
Att i tron dig hålla kär,
Att med heligt hjärta dyrka
Dig som Gud och Fader är.
Låt mig nöjd din kärlek skåda,
Lik din sol, var morgon ny,
Och i all min nöd och våda
Till din makt med glädje fly.
S. Ödmann (1798).
1. Gud, du av inga skiften vet,
Av ingen tidens skranka.
Du är och blir i evighet,
Högt över mänskotanka.
Den svindlar, då den vågar sig
På djupet till att fatta dig
Som var, som är och bliver.
2. Förr än din sol från fästets höjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
