Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B. Kyrkans högtider - 5. Passionstiden - 95. O huvud, blodigt, sårat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
90 Kyrkans högtider
95. O huvud, blodigt, sårat, Av smälek höljt och spe! O huvud, kvalt och fårat Och
böjt i ångst och ve! O huvud, som skall siras
Med ärekrans en dag, Men nu med törne viras,
Dig ödmjukt hälsar jag.
2. O ansikte du höga, Som nyss betvang en
värld, Din makt nu gäller föga, Din fägring är
förtärd, Din glans till intet vorden! O vem har
släckt den blick, Vars ljus allt ljus på jorden
I klarhet övergick?
3. Den börda du har burit Min syndabörda
är. Den skörden, som du skurit, Jag sådde, Herre
kär. När skuldens tyngd mig böjer, Hos dig jag
söker råd. Till dig mitt rop jag höjer: Se ned
till mig i nåd!
4. Dig tackar allt mitt hjärta, Min Herre Jesu
god, För all din djupa smärta Och allt ditt
tålamod. Du vän, för evigt trogen, Dig vill jag mig
förtro. När jag till skörd är mogen, Mig bärga
till din rö.
5. När jag skall lämna världen, O lämna du
ej mig, Och låt vid hädanfärden Min blick ej
släppa dig. När vånda trycker anden I sista
kampens nöd, Kom då och lossa banden, O Jesu,
för din död.
6. Träd i min sista timma Själv för mitt öga
fram. Ack, låt mig då förnimma Din bild på
korsets stam. Dess drag jag då vill gömma I
djupet av min själ Och dödens smärta glömma.
Den så dör, han dör väl.
Arnulf av Löwen (1200-talet). P. Gerhardt (1656). C. A. Torén (1889). E. Linderholm (1918, 1920). Bearb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
