Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Kyrkan och nådemedlen - 2. Ordet - 180. Om, Jesu, på min vandringsstig - 3. Dopet - 181. Du som var den minstes vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 Kyrkan och nådemedlen
4 Q H A M» Jesu, på min vandringsstig Ditt
löv/i \J dyra ord ej leder mig, Min själ av
natt omgives, Och mitt begär Likt böljan är,
Som utav vädret drives.
2. Men av ditt evangelium Går ljuset upp i
mörkrets rum. Vid denna morgonstjärna Ditt
råd jag ser, Din nåd tillber Och gör din vilja
gärna.
3. Det löfte jag ej glömma vill, Att
himmelriket dem hör till, Som hava barnasinne. I enkel
tro Och menlös rö Jag livets vishet finne.
4. Då skall, i känslan av min brist, Det ord
jag vörda, som är visst Och kan all sanning lära.
Din kärleksröst Skall bli min tröst, Ditt kors
min fröjd och ära.
5. Då skall jag, from och älskande, Titi min
Gud en fader se, En broder i min like, Och heta
din Och komma in Uti ditt himmelrike.
6. Och salig, när jag detta vet, I lydnad och
enfaldighet Jag vill till målet skrida Och högre
ljus I Faderns hus Med barnsligt hopp förbida.
/. O. Wallin (1816).
3. Dopet.
A Q/l T\U som var den minstes vän Och lät
10 !. l/ barnen till dig träda, Jesu, du
välsignar än De oskyldiga och späda. Du en faders
omsorg leder Och en moders fröjd bereder.
2. Gode Herde, i din hjord Du de svaga lamm
ej glömmer. Livets bad och nådens bord Du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
