Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - D. Det kristna livet - 1. Kallelse och upplysning - 257. Vak upp! Hör väkten ljuder - 258. Gud, min Gud, som dig förbarmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 Det kristna livet
upp’ ^ör yäkten l^der Från
Sions murar än. Se, nådens sol dig
bjuder En bättringsdag igen. Men snart skall
budet fara Från livets Furste ner Och i hans
namn förklara, Att ingen tid är mer.
2. För sent skall syndarn vakna, Där ingen
morgon är, Där han skall evigt sakna Den nåd
han spillde här. Att synden hopplöst minnas:
O kval, som rö ej ger! Ack, kan väl hoppet
finnas, Då ingen tid är mer?
3. Vak upp! Hör ropet skallar: Nu är
behaglig tid, Nu gå dit Herren kallar, Med bön och
bot och strid. Vill du den nåd förnimma, Som
syndarn bjuds ännu, Så tänk var dag, var
timma, Att nu är tid, blott nu.
F. M. Franzén (1812, 1816).
UD, min Gud, som dig förbarmar, Du
som icke vill min död, Jesu, räck
mig dina armar, Där jag ligger i min nöd. Synd
och kval mig överhopa, Låt mig icke fåfängt
ropa. Jesu, du min hjälp och tröst, Var mig
nådig, hör min röst.
2. Nu jag ser, hur jag gjort illa, Jag som på
fördärvets stig Låtit världen mig förvilla, Låtit
synden fängsla mig. Nu omsider jag förfarit,
Hur mitt hopp bedrägligt varit, Då hos dig, o
Gud, min själ Icke sökt sitt högsta väl.
3, Men jag finner till min smärta, Att ännu
hos mig jag bär Samma tygellösa hjärta,
Samma svekfulla begär. Att jag dem må kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
