Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - D. Det kristna livet - 1. Kallelse och upplysning - 258. Gud, min Gud, som dig förbarmar - 259. Store Gud, som handen räckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kallelse och upplysning 225
dämpa, Jesu, lär mig städse kämpa, Och i
kraften av ditt blod Giv mig styrka, giv mig mod.
4. Ja, mig strida lär i tiden, Och när jag ur
tiden går, Giv uti den sista striden, Att jag
segerkronan får, Att jag, frälst från evig fara,
Måtte bland de sällas skara, Milde Jesu, prisa
dig Som ur nöden hulpit mig.
Okänd svensk förf. (1767). K. DaM(1807).
0 (I Q OTOEE Gud, som handen räckte Mig
£J\J\J i Ö till räddning i min nöd Och mig med
din Ande väckte, Då jag låg i synden död,
Värdes ock min själ upplysa, Att hon rätta vägen
ser Och ej vrångvis irrar mer.
2. Giv att jag må kunna skåda Vidden av
mitt överdåd, Djupet av min själavåda, Höjden
av din dyra nåd. Låt den rätta morgonstjärnan
Stråla klar, på det min själ Må förstå sitt
sanna väl.
3. Skingra, Gud, all tvivlans dimma, Låt mig
ljus i ljuset se, Låt i trone mig förnimma, Att
blott du kan frälsning ge, Att den väg, som
Jesus banat, Är den enda jag kan gå För att liv
och räddning få.
4. Var mitt ljus på livets bana, Var mitt ljus
1 dödens dal. Låt mig, fri från syndens vana,
Lagens hot och ångerns kval, Mer och mer det
landet nalkas, Där allt mörker skingrat är, Ty
du själv är solen där.
/. Åström (1816).
15-381.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
