Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - D. Det kristna livet - 3. Tro, förlåtelse, barnaskap - 295. Gud, fullkomlighetens källa - 296. Jag vill dig prisa, Gud, min styrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tro, förlåtelse, barnaskap 259
Evigt själens sanna prydnad. Vare du min själs
begär, Du som idel kärlek är.
6. Jord och himmel må försvinna, Må
för-sinäkta själ och kropp, Salig dock jag mig skall
finna, Om du är min del, mitt hopp. Dubbel
salighet sig gjuter I det goda, som jag njuter, Då
i tron jag älskar dig, Du som först har älskat
mig.
7. Gud, att jag dock älska kunde Dig så rent,
så. högt jag bör. Snart, ack, snart den dagen
stunde, Då jag dig, blott dig tillhör, Då jag,
lyftad över gruset, Ser ditt ansikte i ljuset Och
ej skiljes mer från dig, Du som evigt älskar mig.
B. Münter (1774). J. Åström (1816).
TAG vill dig prisa, Gud, min styrka,
* d Jag vill dig evigt hålla kär. I allt
och framför allt dig dyrka Skall evigt bli min
själs begär. Jag endast dig vill höra till Och
vet, att du mitt bästa vill.
2. Vi har ej förr min kärlek brunnit Till dig
som älskar mig så högt! Vi har min själ så sent
dig funnit, Vi har hon sökt sitt väl så trögt?
När detta allt jag tänker på, Av blygd, o Gud,
jag tystna må.
3. Min tid förgick, mitt liv förtärdes, Ett rov
för syndiga begär, Och mer och mer mitt hjärta
snärdes I världens nöjen och besvär. På villans
stig jag, yr och djärv, Såg först vid branten
mitt fördärv.
4. Den sällhet världen gav att skörda Var
blott ett svekfullt slaveri, Men ljuvt ditt ok och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
