Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - D. Det kristna livet - 4. Trons glädje och förtröstan - 311. Mitt fasta hopp till Herren står - 312. Min Gud, på dig förtröstar jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 Det kristna livet
2. Fast många ställa sig mot mig Som ensam
och elände Är lik en vägg, som lutar sig Och
snarlig går om ände, Dock när min bön till
Herren går, Min kraft förnyas och består Mot
ondskans våld och ränker.
3. Gud gör mig bistånd, ger mig tröst, Så att
jag icke faller. Han frälsar, då med ödmjuk
röst Jag honom mig befaller. Han är min klippa
och min borg, Han hjälper mig i all min sorg,
Den jag på honom kastar.
4 Ty tron Guds löfte, som är visst: Han sina
barn skall höra Och dem ur kval, betryck och
brist Med väldig arm utföra. När Herren räcker
ut sin hand, Då väga mindre än ett grand De
väldige på jorden.
5. På orätt ingen grunda må Sin makt, ty den
skall brista. Det gods ej någon tröste på, Som
han så snart skall mista. Jag minns och tror
vad Gud har sagt: Att Gud allena äger makt
Och högsta rätten skipar.
C. Becker (1602). H. Spegel (1688).
J. O. Wallin (1816).
Psalt. 71.
CM O MIN Gud, på dig förtröstar jag I alla
Ol/J. Ill mina dagar. Jag lämnar mig åt ditt
behag Och vördar dina lagar. O var mig huld
För Jesu skull Och låt mig bistånd finna. Du
är den borg, Där jag all sorg, All nöd kan
övervinna.
2. Förbarmare, räck ut din hand, Fräls mig
ur själafara, Slit sönder mina synders band Och
satans hårda snara. På dig jag visst I all min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
