Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - D. Det kristna livet - 4. Trons glädje och förtröstan - 312. Min Gud, på dig förtröstar jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trons glädje och förtröstan 273
brist Mitt hela hopp må fästa. Från första
stund Har din miskund Mig följt och sökt mitt
bästa.
3. Fast många äro de som mig Med hätska
blickar skåda, Dock skall min tunga gladelig
Guds lov och pris bebåda. Fast kvald och svag,
Dock håller jag Mig till det ord, som lärer, Att
den allt må Med fröjd utstå, Som Gud sin nåd
beskärer.
4. Om jag skall hinna ålderns dag Och gråa
håren bära, Ske, gode Fader, ditt behag, Blott
jag dem bär med ära. Min tid du vet: Om
bräcklighet Skall mig på bädden sträcka, Giv,
Herre, blott Att blygd och brott Mitt samvet ej
befläcka.
5. Min hydda, utav stoftet byggd, Till stoftet
går tillbaka, Men själen skall i nådens skygd
Förgängelsen ej smaka. Min fot och hand Kan
slås i band, Men ej min håg och vilja. Mig
ondskans råd Från mänskors nåd, Men ej från
Guds kan skilja.
6. Du, Herre, du, men icke jag För allt skall
äran taga. Din kraft, o Gud, då jag är svag, Är
mäktig i den svaga. Du, kärleksfull, Mig ringa
mull Blott till ditt medel brukar. Pris ske dig,
Gud! Jag för ditt bud I stoftet mig ödmjukar.
7. Det är din nåd, som styrker mig, Att jag
kan hörsamt vandra Uppå din väg och prisa
dig, Ja, undervisa andra. Du i ditt sköt Min
barndom slöt, Du hugnar mödans dagar. Du
skydda skall Min fot från fall, När åldern mig
försvagar.
18-381.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
