Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - D. Det kristna livet - 5. Bönen - 339. Lyft, min själ, ur jordegruset - 340. Att bedja är ej endast att begära - 6. Trons vaksamhet och kamp - 341. På dig jag hoppas, Herre kär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trons vaksamhet och kamp 299
loppet väl, Seger över döden vinna, Få till sist
en frälsad själ, Lev då i beständig bön, Så blir
livets afton skön. Salig du din ande sänder I
din Guds och Faders händer.
S. Atm (1903).
bedja ^r eJ endast att begära, Att
själviskt ropa: Giv mig, Herre,
giv! Att bedja är att komma Gud så nära, Att
han blir livet i vårt eget liv.
2. Att bedja är att helt sig själv förglömma I
bönen: »Ske din vilja, icke min», Att låta
nådens rika källsprång strömma I egen tomhet,
eget armod in.
3. Att bedja, det är kraften att försaka, Att
mitt i stormen vara trygg och still Och visa alla
varför fast tillbaka, I lugn förtröstan på att
Gud så vill.
4. Gud redo är att nådens port upplåta För
varje redlig själ, som klappar på, I ödmjuk bön
att livets dunkla gåta I evighetens ljus
förklarad få.
Stina Anderson (1922).
6. Trons vaksamhet och kamp.
Psalt. 31.
O L\ T)A dig jag hoppas, Herre kär, Du som
Ortl> l min säkra tillflykt är I all min nöd
och våda. Jag beder dig, Du värdes mig Nu ock
med hjälp benåda.
2. Din milda öron vänd till mig, Ack, hör min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
