Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - D. Det kristna livet - 7. Trons prövning under frestelser och lidanden - 366. Guds väg i dunkel ofta går - 367. I världen är så mörkt och tungt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324 Det kristna livet
2. I outgrundlighetens schakt Än gömd hans
tanke är, Men strålar fram en gång med makt
Som solen klar och skär.
3. Försagda helgon, f ätten mod! Ur moln, där
åskor gå, Skall snart hans rika kärleksflod
Välsignande er nå.
4. Tron icke ögats matta syn, Tron det som
tro blott ser: Bakom en mulen himmels bryn
Guds fadersöga ler.
5. Blind otro kan blott vilse gå Och klandra
vad Gud gör. Han själv vill lära oss förstå De
vägar han oss för.
W. Oowper (1779). J. A. Eklund (1934).
Bearb. (1936).
T vilden är så mörkt och tungt,
Vart-» l helst jag än må lända. Hur skall
mitt hjärta bliva lugnt l Till vem skall jag mig
vändal Till vem i himmel och på jord, Om ej
till dig allena? Du, Jesu, haver livets ord, Det
eviga och rena.
2. Det sälla ord och trösteljud Jag vill i
hjärtat fästa, Att dem som älska dig, o Gud,
Allt tjänar till det bästa. Den här sin börda
tåligt bär Du styrker och du stöder, Och
smärtan, som dock timlig är, En evig sällhet föder.
3. Och nu jag överlämnar mig I dina milda
händer. Jag vet, att jag på korsets stig Till
fridens hyddor länder. Om än till sista droppen
ut Jag sorgens kalk skall tömma, Du åt din vän
dock vill till slut Det goda vinet gömma.
/. O. Wallin (1814).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
