Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - D. Det kristna livet - 7. Trons prövning under frestelser och lidanden - 370. Gud, låt min bön dig täckas - 371. Gud ej sitt tryckta barn förgäter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328 Det kristna livet
6. Ty vill jag Gud åkalla Och till hans löfte
fly, När kvalens böljor svalla Och olycksstormar
gny. Fast ögat ej utreder Hans djupt fördolda
spår, Han sina barn dock leder Som herden
sina får.
/. O. Wallin (1814).
ri UD ej sitt tryckta barn förgäter, Han
» VJ älskar, även då han slår. Han
tyngden efter styrkan mäter, Hans hjälp tillreds vid
branten står. Den kalk, som dryg och bitter är,
Omsider sötma med sig bär.
2. Min själ, låt aldrig modet falla, Du under
korset glömd ej är. Åt Jesus räcktes bitter
galla, Dock var han Gudi lika kär. För dig hans
hjärta blöder än, Han ser din nöd och är din
vän.
3. Gud sina barn med vishet leder, Han skiftar
glädje och besvär. Ett barn, som får allt vad
det beder, Sin egen ofärd snart begär. Lär då
en gång att döma rätt Om denne Faders
delningssätt.
4. Om alla skatter vi förlore, Så blir dock
Jesus hos oss kvar; Om ingen vän i världen
vore, En vän i Jesus jag dock har. Den sig åt
honom anförtror Av lyckans skiften ej beror.
5. Så falle då på våra kinder Ej mera någon
tröstlös tår. Vår nöd med Jesus oss förbinder,
Vi äro hans, och han är vår. Han våra sorger
skall till slut Likt våra synder plåna ut.
B. Schmolck (1704). O. Kolmodin (1734).
Bearb. (1793, 1814).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
