Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - D. Det kristna livet - 8. Trons bevisning i levnaden - 407. I mänskors barn, som alla ägen - 408. Mitt vittne vare Gud!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362 Det kristna livet
spåren På kärlekens och fridens stig. Låt mer
och mer en skingrad skara Förenas i din
sannings ljus, Att det må vara, evigt vara En
herde och ett fårahus.
/. O. Wallin (1809).
]\II
n lil
ITT vittne vare Gud! Jag vill Till
honom hämnden ställa. Förlåta
hörer mänskor till Och Gud att vedergälla. Ack,
huru skall jag själv bestå, Om han med mig till
doms vill gå?
2. Dock glömmer han sin stränga rätt, En
Fader han förbliver Mot den som på en broders
sätt Sin nästas skuld tillgiver. Säll den som
lyder fridens bud, Ty han skall heta barn av Gud.
3. Med kristligt saktmod, o min själ, Ditt
barnaskap besanna. Mot dem som hata dig gör
väl, Välsigna dem dig banna. Försonlig var och
kärleksrik, O var den högste Fadern lik.
4. Ännu han till sin nådastol Ej någon vägrar
kalla, Ty nådens liksom dagens sol Går upp
ännu för alla. Än flödar kraft av Jesu blod Likt
Herrens regn till ond och god.
5. Men synda vi på Herrens nåd, Vår dom vi
själva vålla; Ty låt oss dämpa hämndens råd
Och vreden återhålla, Att över den ej solen må,
Kanske för alltid, nedergå.
6. Kom, broder, räck mig här din hand Till
vänskap och försoning. När mänskor knyta
fridens band, Blir fröjd i änglars boning. Som vi
varann förlåta här, Så varder oss förlåtet där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
