Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - E. Tidens skiften - 3. Årstiderna - Hösten - 477. Med hastat lopp och dunkelt sken - 478. Fram skrider året i sin gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Årstiderna 419
land Sin kosa till en bättre strand Nu luftens
härar draga; Och Herren dem sig tager an: De
vandrande allena han Kan mätta och ledsaga.
3. Men oss i själva vinterns bygd Vår Fader
vill försörja. Vi skola i hans milda skygd Än
samma nåd förspörja. Ej nöden oss förfära
skall, Ej vinternatten, mörk och kall, Ty Herren
vill beskydda Den stilla flitens förrådshus Och
låta uppgå nådens ljus Uti den frommes hydda.
4. O Gud, vår tid så snart förgår, Vårt mål
så hart är nära. Ack, lär oss du, att vad man
sår, Det skall man ock uppskära, På det vår
ålder, ångerfri, Må lycklig som vår ungdom bli,
Med gråa hårens heder, Och livets höst, som
förestår, Omärkligt bytas i den vår, Vars sol går
aldrig neder. s. Hunter (1774). j. o. Wallin (isis).
TT1 RAM skrider året i sin gång, Nu
. T gulna lund och lid. Farväl med all
din lust och sång, Du korta sommartid.
2. Snart suckar vinterstormens röst: Allt
vissnar och förgår. Men vissnar allt, jag vet en
tröst, Som under allt består.
3. Låt gulna varje blad på kvist, Låt falna
varje strå; Guds rika nåd, det vet jag visst, Den
skiftar ej ändå.
4. Jag vet, var glädjen har sitt hem, När
jordens prakt förgår: Ännu som förr från
Betlehem Ett livets bud mig når.
5. Jag vet ett träd så friskt och grönt, När
döden råder här: På Golgata det blommar skönt,
Och evig frukt det bär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
