Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - E. Tidens skiften - 3. Årstiderna - Hösten - 478. Fram skrider året i sin gång - 479. Av förgängelsen är färgad - Vintern - 480. Hur härligt vittna land och sjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
6. Det liv, som fram ur graven går,
Skall aldrig mera dö.
Mig Kristus lovar evig vår
Trots död och vintersnö.
479. Av förgängelsen är färgad
All den fägring sommarn gav.
Åkerns sista skörd är bärgad,
Ängens blommor fallit av.
Och när höstens vindar svala
Härja lund, som gulnad står,
Höra vi Guds stämma tala
Om hur snart vår tid förgår.
2. Liksom strån för lien falla,
Skola vi ock mejas ned.
Hö och stoft vi äro alla,
Lång är ej vår vandringsled.
Men om också döden skriver
Lag för allt, som föds på jord,
Dock evinnerligen bliver
Oförvissnat Herrens ord.
3. Låt, o Gud, på oss fullbordas
Löftet i dess vittnesbörd
Om det vetekorn, som jordas,
Men skall gro till evig skörd.
Värdes ock, när levnadshösten
Brett sin skymning kring vår stig,
Rikt hugsvala oss med trösten
Om ett liv i ljus hos dig.
480. HUR härligt vittna land och sjö
Ännu i frost och vintersnö,
O Gud, om dina under!
Förvissnad, öde, mörk och kall,
Är jorden dock din fotapall
Som i sin blomstrings stunder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
