Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - G. Unga och gamla - 2. Ungdom - 533. Min Gud är en väldig hjälte - 534. När stormens lurar skalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att leva är strid och fara,
Att leva är storm och brand.
För mig är det nog att få vara
Ett verktyg i Herrens hand.
1. När stormens lurar skalla
Kring bleka fält och land
Och dystra vågor svalla
Mot öde skär och strand,
När dödens lie blänker
I sommarblomstrens lid,
Jag mänskans lott betänker
Och hennes bråda tid.
2. Hör, allt omkring mig ropar:
Förgängelse och död!
Och mörkrets här sig hopar
Kring dagerns sista glöd.
O Gud, mig kläd med styrka
För Andens höga strid:
Nu samlar sig din kyrka
Till Mikaelitid.
3. Och himlens skyar jaga
Mer hett och brått varann.
Sig härar sammandraga
Kring himlens hövitsman.
Upp, Kristi stridsmän, vaken!
Guds kyrka, redo stå!
Nu Mikael mot draken
Till väldig strid skall gå.
4. Se ljusets kämpaskara!
Ej fruktan den betar.
Hur vapnen glänsa klara,
Hör segerglad fanfar!
Igenom mörkrets länder
Och heta striders bad
Den hoppets blickar sänder
Emot Guds gyllne stad.
5. Och falnar sista glöden
Av solens eld en gång,
Skall mörkrets här och döden
Ej sjunga segersång.
Från fjärran stammar glansen
I Kristi stridsmäns drag:
De skymta segerkransen
Och alla helgons dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
