Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. De yttersta tingen - 1. Livets förgänglighet och evighetens allvar - 546. En jämmerlig och usel ting - 547. Herre Gud, för dig jag klagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
6. O mänskor, mänskor, frukten Gud,
Som ensam evig spira bär.
Hans löften bliva och hans bud;
Allt annat under solen är
Fåfänglighet, Förgänglighet.
1. Herre Gud, för dig jag klagar:
Vad mig kväljer natt och dag,
Vad min kropp och själ försvagar
Är en fruktan för din lag,
Mot vars bud jag ständigt gått,
Tills jag fyllt mitt syndamått.
Ty vill mig förtvivlan stjälpa:
Herre, värdes du mig hjälpa.
2. Alla mina fel och synder
Jag nu på mitt samvet bär.
Jag har varit ganska blinder
I allt det som heligt är
Och följt alltid onda råd
Med förmätet överdåd.
Jag har alla budord brutit
Och din Andes nåd förskjutit.
3. Nu vill därför döden grymma
För din dom framstamma mig.
Ack, vart skall jag undanrymma?
Ack, vart skall jag fly för dig?
Ty en ondska, som är stor,
I mitt eget hjärta bor.
Fåfängt jag mig då fördöljer,
När mitt straff mig städse följer.
4. Dag från dag är jag bedrövad,
Vet ej mer av någon lust.
All min fröjd är mig berövad,
Allt mitt tal är suck och pust.
Hela världen är mig trång,
Och var timme är mig lång.
Jag kan ej med nöje leva
Och vill dock mot döden sträva.
5. Ofta tycker jag mig höra:
Syndare, vart har du gått?
Städse ekar i mitt öra:
Kom och svara för ditt brott.
Allt vad nånsin skapat är
Vittnesbörd emot mig bär,
Att det Gud har täckts mig läna
Har mig måst till synden tjäna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
